Mitt penningträd/paradisträd, Crassula ovata, eller vårt gemensamma egentligen eftersom Ulla tar hand om det sommartid på altanen, vilket grundlägger den rika blomningen i ateljén just nu, är alldeles översållat av ljuvligt vackra vita/vitrosa blommor för andra vintern i rad. Och denna gång är blommorna än större och tätare.
Jag är stolt som en tupp och vet att många, de flesta, vilka aldrig lyckats med detta, är så där härligt men ofarligt avundsjuka.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar