Jag är på väg till Stugan för att vattna mina kryddkrukor och stannar till vid Lövsängsborg, där Tåkerns landskap öppnar sig ut över Väversunda vass. Något borde det väl finnas att se, tänker jag, fastän allt tycks tyst och tomt.
Jag sätter kikaren till ögonen.
"Gud, låt mig aldrig bli blasé på detta!"
Fem havsörnar glider omkring därute över ett vatten som jag visserligen inte ser, dolt av kilometervassen, men som jag vet ligger lockande bräddfyllt av fjädrat liv som en evig källa att ösa ur.
Men så har det inte alltid varit och så kommer det tyvärr säkert inte alltid att vara. Under 85 % av mitt hittillsvarande liv vid fågelsjön har havsörnar varit en sällsynt bristvara, nästan aldrig upplevda. Men idag kan man en ordinär dag i stort sett när som helst på året knappast besöka Tåkern utan ett eller många möten med denna vår största rovfågel.
Inte underligt att Naturum Tåkern, just idag, den 7 december, har kallat publik till "Örnarnas dag". Sånt kan man utlova med hundraprocentig garanti.
Aldrig hade man väl kunnat tro eller hoppas på något sådant för ett par decennier sedan. Märkligt är livet och ibland också skönt!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar