20 december - Kalas med goda vänner

.
När decembermörkret står tätt kring knutarna känns det som en lämplig tid för att gå inomhus och njuta av en tallrik enkel men tämligen exklusiv mat i goda vänners lag.
Av en av alla mina vänner, Göran, hade jag nämligen fått ett par laddningar nyfångad "Sommaströmming", som han i sin tur emottagit av sjön Sommens premiumfiskare, Göran Hector. Han "vare lovad" i sammanhanget, ty jag hade länge under hösten sökt förmå några andra fiskande vänner att ge sig ut på Vättern för att söka fånga denna vackra lilla laxfisk, (i nämnda sjö rätt och slätt kallad för vad den är nämligen siklöja) men utan lyckad hörsamhet i ögonblicket.

Två påsar, sammanlagt tre kilo alldeles pinfärskt nyfångad"Sommaströmming", fick jag alltså som gåva från "Göranarna" för någon vecka sedan och för enkelhetens skull blev det temporärt frysen för senare behandling.
Ett och ett halvt kilo upptinad siklöja blir alldeles för mycket fisk för oss två hemmavarande i hushållet, så mitt förslag kom spontant upp under ett socialt tisdagsfika för en vecka sedan till tre andra vänner runt kaffebordet, att de nästa vecka skulle känna sig välkomna till min ateljé för en stunds samvaro runt ett stort fat nystekt "Sommaströmming".
I tisdags blev detta mycket nyfiket emotsedda kalas av, och det blev väldigt lyckat, vad jag förstår, eftersom allt tog slut och inte en minsta smul blev kvar till något som helst förfång.

Förberedelserna och tillagningen var som följer.

Siklöjorna fick tina i kylskåpet under ett dygn, då blir de lättare att rensa och jag gör som med vanlig strömming, bryter av huvudet och rensar ur buken med tummen varefter jag plattar ut fisken så att mittbenet lossnar och enkelt kan lyftas ur varvid också stjärtfenan naturligt följer med. De båda beniga bukfenorna nyper jag bort liksom jag gör med ryggfenan. Därefter är fiskfiléerna färdiga för stekning. Det tog nog en dryg halvtimma att rensa de cirka trettio fiskarna, ty sjön Sommens siklöjor är små, nästan bara halva storleken mot Vätterns, 

Då jag i förväg genom bukens rundning anade att det var en hona med rom, använde jag saxen för att klippa upp bukhålan och försiktigt lyfta ur romsäckarna. Dessa tvättade jag i en tät sil, lyfte bort alla hinnor varefter jag la rommen i en glasburk, saltade och ställde i kylskåpet.
Detta blev efter en dags mognad till ett par små snittar med exklusiv löjrom - alltså samma sort som den märkesskyddade Kalixvarianten, men i detta fall min egen och minst lika njutbara.

Löjfiléerna vände jag i kryddsaltat ströbröd blandat med vetemjöl och en aning peppar och la dem sedan tätt tillsammans omgångsvis i en stor stekpanna med rejäla smörklickar. Siklöja ska stekas hett och kort, och vändas en gång, nästan så som man gör med  strömmingens "sotare" och stekytan ska bli knastrig och vara mörkt bärnstensfärgad.

Därefter är det dags för moset.

Jag bryner, i smör förstås, två decimeter skivad purjolök och ställer undan denna medan jag skalar 2½ kg mosig potatis som kokas mjuk.

I potatiskoket får en bit putsad rotselleri gå med

Jag mosar koket med en manuell potatisstomp med kokvattnet som enda vätska, men slattar till sist ändå i en skvätt grädde och en smörklump och bearbetar purén till önskad konsistens, smakar av med salt, peppar och muskot, vippar i den brynta purjolöken och strör över nyklippt persilja på toppen i bunken.

Allt serverades varmt och direkt. 
Rårivna morötter och rårörd lingonsylt är ett måste och flingsalt är bra att ha på bordet för egna initiativ.
Jag serverade lokalt producerad äppelmust till min gourmetmiddag. 
Det blev till mums för män. Ett riktigt kalas!