4 juli - Skönheten och odjuret

.
Kreta

Det blev en vecka av värme och sol när det som bäst behövdes. Jag laddade mitt batteri och känner nu åter livslust och stor arbetsglädje.

Uppe på bergssluttningarna i Lefka Ori, Vita bergen, doftar det kryddigt från alla blomster och örter. Olivträden breder ut en matta över landskapet men i vinklar och gipar och längs grusiga vägkanter vimlar det av fjärilar, bin och flugor.
Ulla och jag har stannat bilen och vi vandrar en stund med alla dofterna i näsan under en brännande vit sol.

Ett tjugotal makaonfjärilar dansar omkring oss. 

Även släktingen Podaliriusfjäril, förr kallad sebramakaonfjäril, finns där men redan på håll noterar vi skillnaden dem emellan genom den senares ännu elegantare seglingsteknik, där de extra långa svansarna på bakvingarna avleder virvlar och luftmotstånd varför den kan segla utan vingslag flera meter åt gången.

Anisen står tvåmeterhög och nästan obladad. Det är på den framför allt som larverna till dessa båda arter har betat. De flesta av växtens starkdoftande delar är gnagda och kapade av fjärilslarver; om inte av bönderna i sin jakt på ouzokrydda förstås.
Så får larverna i sig av anisens skarpa ämnen som blir till koncentrerat gift i kropparna - ett försvarsmedel av god dignitet.

- Titta, säger Ulla, så orädd den här makaonfjärilen är.

Vi kan krypa tätt intill och ändå sitter fjärilen kvar lojt och svagt fladdrande i den lätta vinden. Så märkligt tycker vi båda. Det ser verkligen underligt ut.
Jag smyger helt nära med kameran och tar bilder underifrån, från bara några decimeters håll, när fjärilen sitter på en fältväddsblomma och verkar suga nektar. Inte ens då märker jag anomalin. 
Den finns där nämligen; orsaken, den fördolda, men är så väl skyddsfärgad, precis som kameleonten, genom anpassad kroppsfärg efter blomman den väntat i. 
Det tar ett dygn för förändringen har jag hört och färgen varierar efter blommans färg från vit och gul, rosa, röd, blå eller till grön.

Först när jag tar upp fjärilen från blomman i min öppna hand ser jag den - spindeln. Det är en stor rosafärgad krabbspindel, som en smärre humla, med två hornspetsar på kroppssidorna. I min näve släpper den till slut sitt dödliga grepp, bettet i fjärilens huvud, och slänger sig rakt ner i vegetationen förankrad i en kraftig tråd och försvinner innan jag hinner reagera vidare.

Klicka på bilderna för att ordentligt kunna se krabbspindeln i blomman.
Den sitter nämligen där, krabbspindeln, nästan osynlig under blomman något till vänster, färgad exakt i blommans egen färg. Med ett snabbt bett har den alldeles nyss sprutat in sitt dödliga och digestiva gift och är nu på väg att suga ur allt ur makaonfjärilens dödsdömda kropp.

Det är lätt att dra paralleller till sagans värld: hotet, maskeringen, dödligt gift - odjuret och skönheten. Jag tänker emellertid inte falla i den gropen. Vad är skönhet i så fall och vad är odjur. I naturen kvittar det lika och en rosafärgad krabbspindel är väl i så fall lika skön i betraktarens öga som en makaonfjäril. Men sagolikt spännande är det ändå att få vara med om!