Den är en plåga tycker många, fruktflugan, när den snabbt tar över luftrummet i köket och svärmar i mängder runt fruktfat och öppnade vinbuteljer som en typisk sensommar- och höst-företeelse.
Även jag är "drabbad" förstås, ingen går fri. I slasken i ateljén, inne i mörkret och eftersattheten, upptäckte jag nyss"miljoner" små svärmande flugor som steg upp i ett moln när jag fyllde på vattenkannan för blomsterbevattningen. Det låg kvar några jästa äppleskruttar och annat osorterat skunk där och sånt räcker till mer än väl.
En hona av fruktfluga. Hon skiljs enklast från hanen genom sin något spetsigare och inte svartändade bakkropp.
.
Fruktfluga är en samlingsbeteckning på ett antal olika arter småflugor av liknande utseende som alla dras till doften av alkohol och ättika, d v s jästa produkter. De lever normalt utomhus men följer gärna med in i huset då man plockar in frukter från trädgården. Det vetenskapliga namnet är Drosophila och den mest kända av dem heter bananfluga, Drosophila melanogaster, den svartmagade fruktflugan.
Den sist nämnda arten, bananflugan, har spelat en viktig roll inom genetikforskningen; den har använts i ärftlighetsexperiment av forskarna sedan årtionden. Idag är den lilla flugans hela genom utforskat och genomlyst. Allt som finns att veta är känt, men ännu fyller arten en viktig funktion vid studier i universitetsvärlden.
Även jag har har genomfört korsningsförsök mellan olika stammar av bananflugor. Det var under studentåret 1965-66 som min vän Göran och jag för vårt specialstudentarbete inköpte olika varieteter: vitögda -, vinglösa -, melanistiska -, rödögda och svartögda bananflugor bland flera andra.
I olika burkar höll vi stammarna skilda från varandra, sammanförde hanar och honor i kopuleringsaskar och odlade sen avkommorna i en blandning av honung och ättika.
Den sist nämnda arten, bananflugan, har spelat en viktig roll inom genetikforskningen; den har använts i ärftlighetsexperiment av forskarna sedan årtionden. Idag är den lilla flugans hela genom utforskat och genomlyst. Allt som finns att veta är känt, men ännu fyller arten en viktig funktion vid studier i universitetsvärlden.
Även jag har har genomfört korsningsförsök mellan olika stammar av bananflugor. Det var under studentåret 1965-66 som min vän Göran och jag för vårt specialstudentarbete inköpte olika varieteter: vitögda -, vinglösa -, melanistiska -, rödögda och svartögda bananflugor bland flera andra.
I olika burkar höll vi stammarna skilda från varandra, sammanförde hanar och honor i kopuleringsaskar och odlade sen avkommorna i en blandning av honung och ättika.
Därefter bedövade vi avkomman med ättiketer, grupperade efter utseende och räknade individerna. Vi följde och dokumenterade många fluggenerationer under experimentet och allt bokfördes noggrant i journaler varefter vi utformade tabeller och diagram som vi sedan jämförde med redan kända mönster för att se om vi fick god eller dålig korrelation och kunde verifiera redan kända fakta. Det var spännande! Verkligen!
Så för mig står fruktflugan för positiva och spännande minnen. Dessa överskuggar med råge eventuella besvärligheter av idag.
Så för mig står fruktflugan för positiva och spännande minnen. Dessa överskuggar med råge eventuella besvärligheter av idag.
Inlägg
Hej lilla pappa
SvaraRaderaÄn är allting inte alls känt om frukt/bananflugan! Jag har en kompis som doktorerar inom biomedicin och hon tittar på luktreceptorer hos bananflugor genom kliniska försök i kontrollerad miljö, på LiU. Jag ska be Liza skriva till dej och berätta mer, så får du dementera dej själv på bloggen sen. Jag har vidarebefordrat länken till bloggen till Liza. Hon kommer nog bli glad att se att fler än hon och hennes handledare och kollegor snöat in på detta ämne, dock. (även om det, som du skriver, var några decennier sen du var ”aktiv” inom området…)
Kram från dotter Karin
Tack kära dotter för din kommentar på min blogg. Jag njuter av att se din allmänbildning och allmänintresse, inkluderande även lite udda ting såsom bananflugor.
SvaraRaderaSka bli spännande att höra mera om din kompis Lizas arbete, tycker jag.
Hej hej!
SvaraRaderaDet här var ju så spännande:)
Ni har ju så rätt bägge två. Karin, vad duktig du är, visst är det luktsystemet hos Drosophila melanogaster vi tittar på. Du har lyssnat när jag babblat på om min forskning. Närmare bestämt vill vi veta hur varje nervcell vet vilken luktreceptor den ska ha. Och Karins pappa har oxå rätt, visst är det så att man kartlagt hela genomet hos flugan och det är en av anledningarna till att man väljer att ha den som modell när man håller på med genetisk forskning. Det är spännande att veta hur bananflugans lukt fungerar i sig men målet för oss är att även se om regleringen hos nervceller sker på samma sätt hos människan. Därför är de så nyttiga!
Vet inte om jag behöver skriva mer, ni verkar ha koll på det här. Finns alltid plats för motiverade forskare om någon skulle vara intresserad:)
/Liza (som doktorerar i neurobiologi, grundutbildningen var biomedicin)
Jag säger det igen, med anledning av doktoranden Lizas ovanstående kommentar:
SvaraRaderaTänk om man vore ung på nytt! det låter ju så spännande.