Häromdagen, en solig höstdag i november, bara det, spanade jag efter röding i Hästholmens hamn.
Rödingen lever kvar som ishavsrelikt i några djupa och kalla sjöar i hembygden; Vättern och Sommen är två bra exempel. På steniga bottnar leker de sent om hösten. Det är en sevärd upplevelse att få bevittna hur de stora fiskkropparna vältrar sig i erotisk dans. De vitkantade fenorna lyser som signaler i det dunkla vattnet.
En akvarell som jag gjorde 2011, från Hästholmens hamn.
För femton år sedan upptäckte Lars Frölich och jag att rödingar lekte i Hästholmens hamn. Det var nytt, aktiva fiskare i samhället trodde knappt på oss, men vi kunde ge dem faktiska upplevelser. Vi meddelade också nyheten till Fiskvårdsmyndigheter och Ödeshögs kommun hamnbolag. Ett möte på hög nivå skedde varvid åtgärder vidtogs för att främja leken fortsättningsvis.
Sprängsten dumpades på hamnbassängens botten så att rödingens rom skulle få lämpligt skydd i skrevor och mellanrum.
Idag blev utfallet magert. Inte en röding i sikte. Men jag kommer att spana vidare under november-december och hoppas då på att skådespelet kan komma igång på riktigt. Jag återkommer med andra ord.





Inga kommentarer:
Skicka en kommentar