Allhelgonahelgen år 2018 avtäcktes ett konstverk i gravkapellet i Ödeshögs församling.
Redan under hösten år 2017 tackade jag ja till uppdraget, med målsättningen att göra en målning med sakral känsla, men utan religiös bindning, så att konstverket skulle fungera vid alla olika former av jordfästningar. Konstverket skulle vara stort och utgöra blickfånget på fondväggen i den vackra lokalen och allt skulle vara färdigt för invigning till Allhelgonahelgen, den 3 november samma år.
Att motivet skulle hämtas från "mitt" älskade landskap runt Vättern, Omberg eller Tåkern var säkert underförstått och för mig absolut självklart och jag bestämde mig tämligen snart för att något med en utvidgad Ombergskänsla, alltså fritt från specifika kopplingar, kunde bli det bästa. Jag skissade från flera platser på Ombergs sydsida, inte för att måla av, utan mera för att få in själva känslan.
På en stor duk, jag är nu osäker på hur stor, men kanske 2 x 1,80 m i höjdformat började jag måla min skiss.
Första upplägget. Observera att blåsticket är ett fotografiskt tillkortakommande.
Jag presenterar nedan en kort serie av det fortsatta arbetet under sommaren 2018 fram mot hösten. Jag tog god tid på mig mellan varven och lät mig hela tiden inspireras av det som spontant uppstod på duken under måleriet; ergo väldigt fritt måleir från start med ökande precision efterhand.
I oktober var mitt konstverk färdigt. En specialinramning utfördes av ett lokalt möbelsnickeri och målningen kunde hängas upp på plats i gravkapellet i god ordning inför avtäckningen.
Jag döpte mitt konstverk till "En stund på jorden", inspirerat av både Cornelis Vreeswijk och Laleh som var för sig har använt den titeln i sina musikverk.
Inspirerad var jag i högsta grad också av att min kära mor gick bort mitt i den här processen under sommaren 2018. Hon blev 94 år och fick ett långt och rikt liv. Sorgen blev en extra drivkraft i mitt måleriarbete.
Inbjudan gick ut till alla medlemmar i Ödeshögs pastorat och kallelsen hörsammades med besked. Gravkapellet blev alldeles fullsatt och många fick stå i själva ingången, eller vänta utanför.
"En stund på jorden"
Idag hänger konstverket på plats och jag har under åren som gått, känt av stor uppskattning. Många vänner och främmande har personligen uttryckt att min målning "En stund på jorden" har gett viktig tröst mitt i sorgen.
Det blev bra till slut, tycker jag själv också, och tolkningen av målningen lämnar jag över till var och en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar