17 juni - Besökare i ängsprojektet

I förrgår när jag kom till ateljén, klev jag såsom oftast ut i min lilla anlagda äng. Den finns i söderläge på baksidan mot parkeringen och solen ligger alltid på starkt och torkar ut marken. Men, det var en gräsmatta bara, som jag fått kommunen, efter visst strul, att till sist avstå gräsklippning från. Nu tar den sig långsamt i kvalitet och jag följer upp vad som händer med växter som kommer eller går. Ännu är ängen trivial men det känns ändå som en positiv grej, ett pionjärarbete i en kommun som inte har fattat vad allting borde handla om.

Jag klev alltså in i ängen, spanande ner alldeles framför mina fötter och upptäckte därmed två arter jag inte sett här tidigare: käringtand och jordklöver, och då klev jag rakt in i en fälthare som låg tätt tryck mot backen mellan rotfibblor och rajgräs någon meter bort. Det var ögat jag såg. Det stirrade på mig, medan kroppen var helt stilla och öronen låg slickade mot ryggen. Jag hoppade nästan bakåt av överraskning. Haren låg kvar.

Långsamt stegade jag tillbaka och lämnade besökaren i fred. Så glädjande, tänkte jag, att livet på så många olika sätt vill återliva mitt lilla ängsprojekt. Välkommen du hare i det gröna!

15 juni - Purpurknipprot

I kalkgruset längs vägskärningen förbi Örnslid på Omberg växer ett sparsamt antal exemplar av orkidén purpurknipprot. Jag har under några år gjort årliga besök för att hålla lite koll på beståndet. Den här gången hittar jag endast sju plantor och alla utom en av dessa är taniga och lågväxta. 

Purpurknipproten på mitt foto är den enda som är kraftig och tätknoppig. Det lovar gott för fortsättningen. Om någon vecka, när toppen har ringlat ut sig och den mörkröda blomstertstegen öppnar sig för att släppa ut sin doft av vanilj, kommer jag åter.

12 juni - Så olika ändå

För ett par veckor sedan vid Frövisjön norr om Västerås hade jag återigen det stora nöjet att få studera den eleganta fågeln dvärgmås. 

Dvärgmåsen är ytligt sett lik skrattmåsen men är mindre som namnet antyder. Huvuddoket är kolsvart och heltäckande i motsats till den senares chokladfärgade mindre huvudhätta. Vidare har dvärgmåsen helt ljus översida på vingarna med en slående mörkt grå, nästan svart kontrasterande vingundersida i motsats till skrattmåsen svartvita vingkilsteckning och ljusa undersida.

Dvärgmåsen är nordöstlig i sin utbredning och ökar i antal när man kommer till Finlands sjöar och träsk, där den kan vara en karaktärsfågel. Den tillhör alltså fattigsjöarnas fauna mer än fågelsjöar som Tåkern och Hornborgasjön, även om man också där, men mera sällan, finner enstaka häckande par.

Här är dvärgmåsar jag skissade under en kanottur i Tåkern 2022.

I Frövisjön har jag tidigare år sett både dvärgmåsar och svarttärnor, men jag överraskades den här gången av antalet; jag räknade nämligen inte mindre än upp emot trettio dvärgmåsar sammantaget, varav två fjolåringar samt ett tiotal svarttärnor på det. Fantastiskt!

Den stora skillnaden mellan dvärgmås och skrattmås är ändå inte morfologiskt, dräktmässigt, tycker jag, utan på sättet hur de uppträder.

Kort kan man säga att dvärgmåsen är en verklig vattenfågel, direkt och nära knuten till vattenytan, där den finner allt den behöver, medan skrattmåsen oftast ger sig ut över landområden för att söka mat och upplevs betydligt "klumpigare" över vattnet i jämförelse.

Dvärmåsarna jag studerade dansade hela tiden, timme efter timme fram på lätta vingar tätt över vattnet, snappande insekter och spindlar från ytan genom tvära kast och glidande svep men alltid i mjuka och eleganta rörelser såsom måsfamiljens egna balettdansöser. Det var vackert så det förslår och värt min resa. Hoppas nu att häckningen i Frövisjön går bra i år.

11 juni - Omberg bjuder

Vi bänkade oss längs Sjövägen vid västra Ombergs branter med utsikt över Vättern bort mot Västergötland och staden Hjo med omnejd. Vi vaknade nämligen till ett väder så där gudomligt skönt att vi helt enkelt inte kunde låta bli efter dagar av storm, hagel, åska och regn.

"Vi tar väl med oss kaffe bara", sa jag och så for vi iväg.

Platsen vi valde var fridfull och solig med krispig luft och läad för vind samt nästan helt renons på trafikljud. Vi mötte cyklister mest, varav vissa i braskande fartklädsel for fram mot trafiken i racerfart, vilket är tillåtet men dock olämpligt, enligt min mening.

Kärleksört.

Nedanför oss, där berget går i dagen och där solen snabbt torkar ut det mesta, växer saftiga plantor av kärleksört. Ett minne från tidigt 1960-tal kommer till mig. På den tiden fanns ännu en liten population av den vackra apollofjärilen kvar vid Ombergs västbranter. Den var redan då satt på undantag och snart var den tyvärr helt borta. Nu står kärleksörtens fina plantor kvar här "till ingen nytta". Det är så sorgligt bara.

När man sitter så där tysta och njutande vaknar naturen upp runt omkring en på ett märkvärdigt sätt. Den ena fågeln efter den andra dök upp eller sjöng, många gånger alldeles nära: blåmesar, bofinkar, svarthätta, trädgårdssångare, hämplingar, stenknäck, koltrastar, korpar, svartvit flugsnappare, sädesärlor, rödhake, nötväcka och ... pilgrimsfalk.

Pilgrimsfalken kom mol tyst rakt i zenit, gjorde en vid sväng över träden och försvann dykande ner längs branterna under oss. Upplevelsen var över på ett ögonblick och hade vi blinkat hade vi missat allt. 

Hampflockelbestånd som stod i solsken hade precis börjat anlägga knopp så där fanns ännu intet att hämta i form av nektar och pollen. Det dröjer ännu några veckor innan det emotsedda fjärilsdraget kan börja.

Hampflockel på gång.

En vacker skalbagge, en smalbandad getingbock gladde oss ändå.

Smalbandad getingbock vilar på en hampflockelplanta.

Fläcknycklar.

Ur den rika grönskan längs Sjövägens kanter börjar nu de första blommande exemplaren av orkidén fläcknycklar sticka upp sina rosa huvuden. Det är vackert så det förslår när sommaren går mot fulländning.

11 juni - Hawkey Franzen

Jag har varit tvungen att ta en paus. Efter Konstrundans urladdning och efter förnyad fotoperation med ännu kvarstående problem samt pågående rehab och långsam läkning blev både kroppen och själen till slut trötta och ledsna. Jag har gått ner i varv en stund och vilat min ande. 

Sakta kommer jag att ta mig tillbaka. Jag vet. Jag har varit här förut, så idag, för första gången på länge, är jag åter i ateljén. Det har faktiskt tagit emot, vilket jag aldrig känt tidigare. Livet går verkligen upp och ner.

Hawkey Franzen. 

Den 3 juni ringde Katarina om att vår gemensamme vän, musikern och estradören Hawkey Franzen var inlagd för palliativ vård i Motala lasarett. Den 5 juni var vi där, hos Hawkey, för ett par timmars samvaro. Han var svag och trött. Med stor möda och tunn röst berättade han för oss om sina tankar inför döden, om sitt liv med alla minnen av musik och skådespel. 

Nedan följer ett av Hawkeys senaste verk. En dikt och en sång som han skrev till "Rädda Vättern". De senaste åren har han sjungit den på torget i Ödeshög under invigningen av Konstrundan "Konst runt Omberg". Men år 2024 uteblev han och först i efterhand fick vi veta varför. Han var sjukare än även han själv visste.

EJ DANSAR TRANOR

Vi har ett arv som vi vill vårda

vinden känns kall i tider hårda

Det blåser upp, det hörs som storm

en fågel grå med jättes form

Dess flykt är snabb och skriet gällt

ej lyfter svanor från asfaltsfält

Varv efter varv vill döden flyga

en kallas drönare och den kan smyga

Den släpper ägg över land och sjö

som vi vill rädda ifrån att dö

Av giftigt regn eller syresvält

ej dansar tranor på asfaltsfält

När vi ska lämna vårt arv, vårt lån

till nära, kära och långt bort från

Ska vi ha kämpat och gjort det väl

vi hade många och starka skäl

Allting som lever, vår egen art

vi ska nu dansa tillsammans snart

Vi har ett arv, det är en sjö

en Vätterstrand, en Visingsö

En solnedgång, en himmels brand

vi har en sång, vi har ett land

Ett ljus, en färg

och Ommas berg

Tidigt på morgonen den 7 juni dog Hawkey Franzen. Det blev med ens väldigt tomt och tyst men jag känner enorm tacksamhet över att han bjöd på sig själv en allra sista gång. Tack Hawkey för att du orkade.

Jag lägger in en länk till Hawkeys egen sida på facebook. Där kan du finna väldigt mycket material om hans värv: bilder, texter och filmer. Tag dig tid för besök. Det är det värt, jag lovar.

Facebook