28 juni - Fjärilssommar

Jo fjärilar har jag tänkt, men först en rapport om orkidén purpurknipprot, som jag berättade om den 15 juni. Igår var vi där igen och jag lade mig bredvid, stoppade in näsan i hyllet och drog in den underbara doften av äkta vanilj; jo den doftar faktiskt så och jag tänker att det måste vara samma kemiska substans som den tropiska vaniljorkidén använder sig av. 

Blommande purpurknipprot på Omberg igår den 27 juni.

Men annars är det alltså fjärilar det ska handla om, även om du får vänta några rader ytterligare. 

Vi åkte till Trehörna naturreservat söder om Ödeshög tisdagen den 18 juni - Karin, Sverker, Lars och undertecknad. Egentligen for vi dit för att se hur pass linnean blommade. 

Karin och Sverker berättade om ett besök från England för många år sedan, om hur några botanister därifrån trängtade väldeliga efter att få skåda denna i Storbritannien så oerhört sällsynta skönhet, "the Twin flower", och hur de blev alldeles tagna av den pampiga och täta blomning som bjöds i Trehörnareservatet. Kunde man tänka sig samma syn idag, sa Karin.

Vegetativ linnea.

Men icke. Nog fanns där gott om linnea alltid, precis som i alla de kvarvarande, om än få och snabbt minskande, gammelskogarna i Lysings härads allmänning, men endast få blommor stod att finna. Linnean kräver uppenbarligen speciella förhållanden, men vilka, för att bry sig om att ställa till med rik blomning och nöjer sig med att leva mest vegetativt, i lugn och ro för att slippa nyfikna människors inklampande.

Nu då, fjärilar?

Jo så var det, att på grusvägarna genom skogen dit, körde jag i vanlig ordning mycket sakta, nästan på ettans tomgång (fastän automat numera) och spanade efter fjärilar. Den här delen av landskapet brukar leverera många arter men det gäller att färdas varsamt för att hinna se.

Jag överdriver inte om jag berättar att jag såg minst tjugo hagtornsfjärilar. Det är en vacker storfjäril, kritvit med svarta ribbor, som flyger ganska långsamt och vaggande. Det var länge sedan jag noterade hagtornsfjäril i sådana antal. 

Hagtornsfjärilar, akvarellskiss.

Dansande rakt upp framför vindrutan, svepte två aspfjärilar förbi. Det gick snabbt trots min låga hastighet och upplevelsen blev mest ett intryck av "en vit båge på mörkt brunvioletta och stora vingar". Men mer än så behövdes inte för att jag skulle kunna göra en säker artbestämning, tillsammans med vetskapen om att just grusvägar genom skog är prioriterat habitat för denna, kanske vår vackraste dagfjäril.

Aspfjäril, akverellskiss.

Jag spanade utan framgång efter svavelgul höfjäril genom ett par myrpassager med odon och skvattram men noterade många gräsfjärilar istället. Dem såg jag på distans och utgår från att de flesta var vitgräsfjärilar, men att där även kunde finnas berggräsfjärilar och pärlgräsfjärilar samt annat.

Vitgräsfjärilar, akvarellskiss.