.
Jag läser:
"Det är mycket ovanligt att paradisträdet, Crassula ovata, blommar i kruka".
Inte undra på att stoltheten nästan får bröstet att spricka när jag plötsligt upptäcker knopparna som sticker upp ur min mäktiga planta.
De är små, skira och pärlrunda och sitter i kvast på en tre centimeter lång stängel som sticker upp ur toppen på varje kvist, oansenliga på gränsen till undflyende, men jag ser i bilder på nätet att det kommer att bli väldigt vackert om någon vecka eller så, när pärlknopparna brister ut till tusentals små vita stjärnor.
Och då, ber jag att få återkomma.
Mitt paradisträd är gammalt. Jag fick det av mina partikamrater i miljöpartiet i Ödeshög när jag fyllde 50 år.
Det har varit nerfruset några gånger, ända till basen, då jag har missat den första svåra frostnatten utomhus men har lyckligtvis repats sig igen inomhus och är nu nästan en meter högt och med ungefär samma vidd. Jag har ytterligare någon stor avläggare i ateljén och den ursprungliga plantan har vandrat vidare skottvägen till många andra hem bland vänner och bekanta.
Paradisträdet är, läser jag vidare, en magnifik syreproducent med ursprung i Sydafrika och har varit populär som krukväxt ända sedan mitten av 1800-talet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar