För en handfull år sedan planterade jag sticklingar av knäckepil i rad längs nedfartsvägen till Stugan. En "pilevall" à la Skåne lockade mig även om inte arten av pil var den alldeles rätta. Men å andra sidan hör knäckepilen, som jag planterade, med sin spröda ved och alldeles omöjliga överlevnadsseghet, verkligen till Tåkernstrandens traditionella kännetecken åtminstone sedan början av 1900-talet då den planterades här och där på de nyss torrlagda strandängarna som bindeträd och underlag för lövföda åt kritterna. Nu har många av de ursprungliga pilarna runt om sjön nått upp i den övre pensinonsåldern och mer ändå, så jag kan nästan känna det som ett åtagande att åtgärda detta och efter flera misslyckade försök har ett av skotten, det som jag hämtade uppe vid Ågården vid Disevidsån, cirka sex år senare blivit till ett riktigt vackert träd med grov bark och en väldig bukett av armtjocka grenar. De växer våldsamt fort och hetsigt, pilarna!
Från detta "moderträd" har jag senare lyckats rota ett tiotal nya sticklingar och pilevallen börjar äntligen ta sig och idag är det dags för en andra hamling av "mammaträdet".
Att åtgärda med fogsvans känns övermäktigt så jag har bett min två goda vänner Christer och Lars om hjälp och naturligtvis ställer de upp med motorsåg och allt. Med mänsklig och teknisk hjälp går det som en dans och redan till lunch är vi klara och hinner dessutom med en fikarast under gåsparaplyet innan vi drar iväg till Väderstad Centralkrog för lunch som avslutning på projektet.
Christer, uppflugen som en arborist, är just färdig med hamlingen av min moderpil. Och jag som hade tänkt dokumentera.
Men så blir det, att Lars och jag släpar ris så att fotograferandet helt faller i glömska.
Det grövsta på pilträdet har blivit "pinneved". Sånt är bra till brödbak, säger Christer, och jag känner därmed att det kan komma mer ut av detta, till våren kanske.
Vårens törnsångare har fått sitt i ett hörn av trädgården vid Stugan och jag kan redan nu i mitt huvud lyssna till den glada sången som väntas ur risbröten.
Under ett paraply av gäss som hela tiden sträcker över himlen, är vi just färdiga och njuter av en fikastund.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar