Det blev en liten färd genom vass och vegetation över Tåkerns vatten idag på förmiddagen. Den gick så långt ut i den igenväxta Ramstadskanalen som möjligt var och jag gjorde den tillsammans med min gode vän Sven per kanadensare i ett något blåsigt men soligt väder.
Ung havsörn.
Två havsörnar kom över himlen och minst tre fiskgjusar visslade över våra huvuden och en brun kärrhökshane fick plötslig vårfnatt och spelflög för fullt under molnen.
Sven började slaghåva efter baggar redan på vägen ut över betet och fångade både jordloppor och rapsbaggar och en mängd annat som hamnade i plastbyttan. Jag var där och kikade nyfiket över kanten förstås, försökte lära mig något nytt även denna dag.
Mest spännande möte utgjorde den lilla vivel, som jag hört talas om tidigare flera gånger men aldrig sett. Två närstående arter finns säger Sven, och den här fångades under flenörtens söndertuggade blad.
- Jag lägger håven på marken under och skakar med handen, för dom faller direkt vid beröring, drar in ben och snyte och fäller sig som en lite rund sten och försvinner.
Titta här i luppen Gebbe så får du se vilken fantastisk mikroskulptur den har. De här är den art som heter Cionus tuberculosus, informerar Sven.
På de lika ståtliga tistlarna, vägtistel, krustistel och åkertistel finner vi fler nektar- och pollensugna insekter, bland annat en mycket sliten almsnabbvinge och därvid kan vi förstås inte låta bli att en aning fundera över artens framtid, med den almdöd som nu snabbt breder ut sig.
Sådana är vi bara, vi två, när vi kommer tillsammans som vardagsfilosofer!
Senare tillägg: Hane av styltflugan Poecilobothrus nobilitatus (artbestämd av Lars Brunkman i facebooksgruppen "Vilken insekt").
"På de vita vingspetsarna (bland annat) ser man att det är en hane".
Längst inne i det nästan torrlagda invallningsdiket, dit där bara glimtar av solblänk når, dansar ett stort gäng glänsande flugor runt i vattenkantens gyttja. De glimmar som av smaragd, guld och koppar och deras vitspetsade vingar svänger rytmiskt.
Jag försöker fotografera dansen men alla foton blir misslyckade och suddiga. Jag har emellertid lagt ut det bästa av dem på en nätgrupp på Facebook för att försöka få ett förslag på art. Vi får se hur det går.
Vi smakar på de snart helmogna blanksvarta häggbären, som liksom fastnar på tungan med en söt kärvhet, och jag undrar om Sven liksom jag får en känsla av petroleumsmak? Men nej!
Sen fortsätter vi att tränga oss igenom tät vegetation där ingen har gått på länge; annat än jag och rådjuren förstås. Insekterna svärmar runt omkring oss.
Efter en viss vånda kommer vi lyckligt ut i kanoten så småningom. Vi paddlar mot vinden som precis lagom börjar lägga sig behagligt tillrätta. Vi njuter alltmer av upplevelserna och tillvaron.
Näckrosor och krusnate blommar, åkermynta, fackelblomster och knölsyska likaså och här ute, i Ramstadkanalens täta närvaro, blir det läge för en pedagogisk lektion om rörbockar, skalbaggsfamiljen Donacia.
Vi ser flera olika arter. Det finns tolv, säger Sven.
Och jag som trodde där var blott en. Senare på dagen får jag det här beskedet av Sven per mejl:
"Ett tjugotal Donacior sa jag att det finns Gebbe - närmare bestämt 21 stycken olika och de här fann vi idag:
Donacia versicolorea oftast blå med långa bakben utan lårtand. Går främst på Potamogeton.
Donacia crassipes, ofta mer lila-blå-grön och med enorma tandförsedda baklår (hanen). Värdväxt Nympaea spp.
Donacia marginata, en Sparganiumart åtm.
Donacia vulgaris, kopplad främst till Typha angustifolia.
(Värdväxter enligt Danmarks Fauna=Höjsterettsdommer Victor Hansen
Fyra Donaciaarter på så få djur som jag tog in. Verkligt överraskande rikt utbyte. Jämför gärna med
Jag lägger väl in de suddiga bilder som ändå blev på två av de där fyra olika Donaciorna:
Bättre än inget tänker jag.
Donacia crassipes under parning.
Donacia versicolorea på paddelbladet.
Och så kan jag kontra Sven med att även mitt uppdrag är utfört; att artbestämma denna späda och ljusa säv som växte vid kanalkanten.
Den heter veksäv, Eleocharis mamillata. Här lite torrlagd efter inskanning i ateljén.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar