Sensommaren bjuder på flera härliga överraskningar i min närhet.
I området inte mer än ett par hundra meter från vårt hus, där jag för en dryg månad sedan upptäckte en stor koloni av bivarg, och där vi senare gjorde en blomstervandring i Naturskyddsföreningens regi, vandrade jag idag åter tillsammans med äldsta barnbarnet Ella samt vännerna Sven och Christer.
Christer var med under nämnd blomstervandring, men för Sven, med stor kunskap om och intresse för insekter, var det en nyfiken premiär.
Bivargarnas tidigare stora aktivitet hade nu dämpats betydligt och till och med nästan dött ut. De flesta högarna var utjämnade av regn men lyste ännu ljusa i området och endast på ett par platser såg vi grävande honor, men idag inte någon hembärning av honungsbin.
Vi såg en enda hane och han var döende, kunde inte flyga iväg då jag lutade mig över honom med kameran.
Säsongen är alltså över. Alla vuxna individer går mot ett avslut.
Men å andra sidan äter nu de nykläckta larverna för fullt där ner ur sitt förråd av förlamade honungsbin under kommande veckor. Därefter kommer de att förpuppas i sina håligheter för att till nästa vår och sommar gräva sig upp ur backen och påbörja en ny cykel.
Andra arter steklar använder utslätade bivargshögar för sitt behov av bogångar.
Vi sökte även upp den sand/mjälagrop gjord av lekande barn i området, där jag tidigare har sett flera andra arter steklar.
Två stora svarta grävsteklar med gula band på bakkroppen for runt omkring oss. En av dem landade framför mig och kämpade sig upp över rinnsanden till sitt bohål. Den hade ett byte med sig; en fluga, som vevade med vingarna för fullt och arbetet blev segt och långvarigt.
Till slut lyckades den komma ända upp till sitt hål, vända sig om och med baken före och flugan i käften, äntligen baxa sig ner i sitt hål.
Jag tog en hel hoper med bilder över tilldragelsen. Den här ovan har jag lagt ut på facebook för att försöka få ett förslag till art. Men ännu, när jag skriver detta, har ingen lämnat besked.
Nu kom det!
Dennis Nyström svarar: " En hona av rovstekeln Mellinus arvensis"
Jag läser att den har det svenska namnet Glattstekel och är tämligen allmän. Den fångar mycket riktigt flugor som den skickligt kastar sig över, griper med sina käkar och förlamar med ett stick.
Så till den verkliga överraskningen.
Den fann vi i en blomma av fältvädd och det var Sven som först såg att det satt ett vildbi däri.
Jag tog en serie kort men först när jag tittade till dem i datorn upptäckte jag att en blomkrabbspindel även fanns på plats. Det blev således en snygg trippel av arter.
Även denna bild lade jag ut på facebook i en insektsgrupp och fick direkt besked om av
Dan Mangsbo: "Det är en hona av det vackra guldsandbiet"
Jag läser att guldsandbiet är ett av vår finaste vildbin; en art som är rödlistad och stadigt minskande. I endast tjugo områden i landet finns den.
Den samlar pollen av väddarter. I en källa läser jag att det sker endast i ängsvädd, men jag undrar jag om inte den betydligt sällsyntare fältvädden är lika så god just här.
Sven och Ella håvar insekter.
Nu har vi samlat tillräckligt med material om detta fina område i Ödeshög, för att jag ska våga påstå att det är dags att registrera platsen som en mycket skyddsvärd sådan.
Inte nog med att här är floristiskt mycket rikt och annorlunda. Uppenbarligen finns en hel värd av allehanda märkliga kryp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar