Många gånger har jag spanat efter utter; ett djur som har gäckat mig hela livet. Jag har visserligen sett utter, dels i Spanien och en gång för något år sedan, när jag var nära att köra på ett djur som sprang över vägen alldeles framför min bil. Och sen har jag tagit hand om tre trafikdödade uttrar och rapporterat in minst lika många till polisen, för att inte tala om alla spår och spårlöpor av utter jag har sett på många platser och nära mig samt alla de där "nästanlägena" som jag också varit med om. Vänt mig åt fel håll och så där. Men, ...
... den där riktig fina observationen som jag önskar mig, den där jag har fri sikt mot djuret i aktivitet eller vila. Bara uttern och jag! Den saknar jag. Den letar jag ständigt efter och det berättar jag ofta om, och nu igen.
"På andra sidan, akvarellskiss". I kikaren ser jag alla utterspåren.
I helgen hos dotter med familj i Brokind ägnade jag några timmar åt utterspaning i området runt Brokinds slussar mellan Järnlunden och Lilla Rengen. De, hela familjen med båda pojkarna hade precis sett en utter på isen vid bron och således tänkte jag, att nu eller aldrig kanske det kan vara dags också för mig.
Utterlöpan.
Det blev som tidigare. Jag var nära men inte riktigt ända framme. Jag såg de blott timsfärska spåren leda in från vattnet över isen ända fram till lyan i stenfoten vid slussporten. Uttern var där inne. Inga spår ledde ut. Det var nästan att jag kunde ana violdoften av den skulkande varelsen.
Utterlyan i stenfoten i slussen.
Men jag är ju inte den som ger upp så lätt. Jag kommer igen. jag har det bästa framför mig; alltid på spaning efter nya utterspår att följa.
Utterspåret.
Vi är kanske många som suktar och spanar. Frank Runtegen på Öland, en kär gammal vän, berättar denna historia från ungdomen:
"Ge dig inte, jag vill oxå gärna se en levande utter, vilket är möjligt här på ön. Det har rapporterats om några trafikdödade djur, och jag har i min barndom själv fångat en utter i en mjärde, som jag hade lagt ut i en bäck på vårt sommartorp i Blåvik. Men den var tyvärr död när jag vittjade mjärden, så den räknar jag inte, och min pappa artbestämde den dessutom till en vattenråtta (!)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar