Jag har alltid tyckt att turkduvan är en märklig fågel. Inte så mycket själva fågeln utan mera dess ambivalenta uppträdande.
För ett par år sedan upptäckte jag turkduvor med nyflygga ungar så sent i oktober att frosten började bita. Arten tycks vara årsviss i Ödeshög nu igen efter något decennium kring sekelskiftet då den dippade rejält och i stort sett försvann från stora delar av Sverige, så även från vårt samhälle.
Men nu är den alltså tillbaka om än väldigt oregelbundet. Jag brukar ha spelande turkduva varje år i de hamlade lindarna utanför ateljén men jag blir aldrig klok på om de häckar där eller ej, ty rätt som det är så är de åter borta.
Igår landade tre turkduvor i ateljéträdgården. De kom liksom från ingenstans, svepte in i asktoppen med sitt vibrerande flyg-/landningsläte och blev kvar ett par minuter inom de åter tog höjd och bara drog iväg. Vart och varför.
Jag har en teori. Den kan jag säkert få skit för och den lyder så här: Jag tror att turkduvor kan häcka redan sitt första levnadsår. Tidigt födda individer söderifrån i t ex Mellaneuropa drar runt in i hösten och kan etablera nya revir, där väldigt sena häckningar kan ske.
Teorin bygger på känsla mer än vetskap, såsom jag är känd för.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar