Elvarum eller Älvarum ligger på en höjd ca 245 möh på den södra halvan av Omberg, men utsikten över Älvarums udde, Vättern och Västergötland döljs effektivt av skog, planterad gran mest men även planterade ekdungar med en ålder av nästan precis 70 år.
Lars leder vår vandring, men även han luras först av de nya hyggen som förändrat landskapet sedan senast han var här. Stigen in är också nästan obefintlig och snårigt övervuxen och tycks idag mest användas av vildsvin. Man får således anstränga sig något för att komma rätt.
När vi närmar oss det gamla bostället finner vi allt tätare bestånd av dansk körvel, en ettårig växt med smak och doft av anis eller kanske lakrits genom en eterisk olja känd som ingrediens i den "danske kungens droppar".
Fröställningar av dansk körvel i förgrunden vid Elvarum. Arten sprider sig numera snabbt över Omberg.
Enligt sagor och myter ska det ha legat ett slott med elva rum här på Omberg och med fantasins hjälp kan man möjligen föreställa sig älvorna som dansade.
Men i sanning var Elvarum istället och för inte så länge sedan en bebyggd gård där bland andra kronojägare bodde. Under mitten av 1800-talet ska Elvarum ha varit känt för sin stora och bärrika körsbärsträdgård. Man ordnade då speciella körsbärsdagar, en i juli och två i augusti, en slags skördefest. Då vankades körsbär och brännvin och man dansade och hade roligt, sades det.
Vi finner stengrunden nästan dold under buskar av måbär eller möjligen vinbär och Lars pekar på hörnstenen, som vi trampar förbi. Strax intill står en ganska stor idegran ständigt mörkgrön. Planterad ekskog står tätt intill oss och körveln är nästan invasivt närvarande.
På den gamla åkern, idag bevuxen med planterad gran, troligen, av mellaneuropeisk proviniens av utseendet att döma, sätter vi oss på några fallna stammar och intar vår färdkost.
Där kommer materialet fram ur Lars ryggsäck, kartor, anteckningar och artiklar i en välordnad mapp.
Från 1200-talet finns det belägg för bebyggelse här, säger Lars, som inte med säkerhet kan svara på om det var med kopplingar till Alvastra kloster som då var relativt nyetablerat. Elvarum var emellertid den äldsta av de drygt tio "gårdar" som fanns uppe på berget och här fanns verksamhet och folk åtminstone under hela 1800-talet. När det revs eller vittrade bort kan Lars inte svara på.
Att Omberg var annorlunda på den tiden mot idag är dock helt klart. Berget var brukat både här och där och betat över stora områden så att skogen var gles och hagmarkslik.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar