I det här landskapet rör vi oss idag; längs vägarna vid min Stuga på västra Östgötaslätten vid Tåkerns södra strand. Och vi det är förutom jag själv professor Per Milberg från Linköpings universitet.
Han hörde av sig när jag för ett par veckor sedan berättade att jag funnit sandlosta i bygden och det visade sig att han tillsammans med doktorander hade skrivit en artikel om just detta åkerogräs och några andra.
Först började vi förstås med en fikastund vid Stugan.
Per blev mycket intresserad av att själv få se gräset och dessutom meddelade han att det alldeles i närheten, kanske t o m i samma åker, tidigare hade påträffats ett annat sällsynt åkerogräs som heter renkavle och eftersom han hittills inte hade sett heller detta med egna ögon blev det lämpligt att ordna en förrättning i dag med målarterna Sandlosta och Renkavle för ögonen. Sagt och gjort.
Per anländer 09.30 och klockan 10.00, i soligt och vackert höstväder, tar vi oss an uppgiften.
Vi studerar vägrenen där jag påträffade sandlostan och finner mängder av individer, säkert flera hundra. Alla finns på grusvägens östra kant och inte längre in än två till tre så-rader av själva åkern.
Spridningscentrum verkar finnas just runt en brunn med en vägskylt, där sprutor och markberedare har haft svårt att komma åt.
Vi konstaterar att sandlostan har släppt sina stora frön som också redan har grott. Under varje tuva finns en mängd groddplantor som sticker upp med friska gröna skott,
En groddplanta av Sandlosta.
- Här har Sandlostan gynnats av besprutningen, säger Per. Eftersom arten är ettårig får den ett försprång på platsen inför kommande säsong. Den gynnas av den intensiva veteodlingen, à la skånsk modell, där ringa bearbetning av jorden sker och där växtföljden ofta minimeras eller sätts ur spel. Ekologiska odlingsmodeller bekämpar åkerogräsen bättre och dessutom skaffar sig gräsarterna väldigt snabbt herbicidresistans, fortsätter Per.
Per med en planta av Renkavle.
På samma åker längs Disans gamla åsträckning går vi in längs kanten och finner omedelbart flera plantor av det andra sällsynta åkerogräset, gräset Renkavle.
Jag kryper intill och fångar renkavlen i ett vackert blommande ögonblick.
- Detta är typiskt, säger Per, att den har strategin att förlänga sin blomning. Men eftersom den är ettårig, liksom sandlostan och också har likartade stora frön, så vill den nog helst hinna med frösläppet innan skörden. Den här plantan är nog extra sen.
Mitt beläggsexemplar av Renkavle, Alopecurus myosuroides. Det första i livet!
- Det blir nog ett eller två "Case" av det här, säger Per, d v s forskningsuppdrag för doktorander vid universitetet. Det är spännande att utgå direkt från naturen och det verkliga livet. Det blir definitivt intressantare och mer motiverande så tycker både jag och mina doktorander. Jag återkommer!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar