Vägen till vår är aldrig spikrak; snarare krokig och oväntad.
Häromkvällen, för två dagar sedan, hade tre koltrasthanar konsert utanför ateljén åt olika håll när jag kom ut i den ljumma kvällen efter oljemålningsarbete ända in mot mörkret. Det var en ljuvlig vårkväll så skön att hjärtat kvillrade av lust och glädje.
Jo, jag vet. det var alldeles för tidigt. En månad ungefär, men ändå.
Idag sjunger ingen koltrast. Snön har lägrat livet, satt det på sparlåga ännu en tid. Ett steg fram men två steg tillbaka såsom det brukar vara med våren.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar