Vägen till vår är aldrig spikrak; snarare krokig och oväntad.
Häromkvällen, för två dagar sedan, hade tre koltrasthanar konsert utanför ateljén åt olika håll när jag kom ut i den ljumma kvällen efter oljemålningsarbete ända in mot mörkret. Det var en ljuvlig vårkväll så skön att hjärtat kvillrade av lust och glädje.
Jo, jag vet. Det var alldeles för tidigt; en månad ungefär.
Idag sjunger ingen koltrast. Snön har lägrat sig över livet, satt det på sparlåga ännu en tid. Det är ett steg fram och två steg tillbaka såsom det brukar vara med våren. Det är som det ska!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar