29 mars - Nu är sippornas tid på Omberg

Omberg är som vackrast nu och en månad framåt, menar jag. Just när blåsippor och vitsippor breder ut sina mattor i dunkla granskogar, över ängar och under lövskogens spirande löv vill man vara där varje stund.

Inte är det då en slump att jag målar på en stor olja som berättar om just detta. Upplägget gjorde jag redan i vintras och nu när tiden är den rätta kan ja ta mig dit när jag vill, till stigen genom blomsterhavet för att hämta uppdaterad inspiration, helt perfekt för känslan att slutföra mitt verk i rätt anda.

Här är min tavla ännu inte färdig. Dunklet är på plats och nu är det dags för ljuset att få spela med och höja upplevelsen. Den här målningen har jag också tänkt mig vara färdig för Konstrundan i slutet av maj månad. 

Välkommen då att se hur den blev.

28 mars - Omberg igen

Det går undan nu, med våren. Idag är det som mest 14 grader varmt och en frisk sydvind drar in över bygden där traktorer brummar på nästan varje åkerlapp. Mycket är sått redan.

Skrattmåsarna som kom förra veckan drar runt i små förband, alltid på linje, över slätten och letar efter plogar och harvar där daggmask kommer upp i ljuset.

Hemma i vår trädgård börjar krokusäventyret lida mot sitt slut och balkansipporna tar över alltmer.

Efter att ha skjutsat Ulla till "Stan" har jag dagen fri för eget men ryggen kinkar mer än vanligt. Den är nästan hellåst i ett begynnande ryggskott, typiskt, och när jag kommer upp till Ombergs backar tar jag mig blott med nöd och näppe ur bilen, stapplar över en en smärre lutning och sätter mig där det blir, men mitt i sipphavet ändå.

Jag gnyr och snabbskissar, först på en studie av en vriden bok bland blåsipporna och därefter har jag tänkt ta mig an ett par vackra klibbtickor som växer på en mossig låga. En sista ansträngning för dagen, tänker jag.

Klibbticka. När jag sitter och kämpar med skissen noterar jag vårens första blommande skogsbingel. Det är växten under svampen. Nu är det verkligen högvår.

Svampskissen blir bara skit så jag tar ett foto med mobilen i stället och vänder hemåt. Jag kan inte mer än så här idag. Jag måste lägga mig och vila. Ryggen är en plåga.

25 mars - Jag målar en av våra Lillåar

Det finns gott om "Lillåar" i Sverige, ofta som bifloder till större vattendrag. Jag målar just nu en av dessa och den rinner vid Bankeryd på andra sidan Vättern. Den meandrar vackert genom tjocka sedimentlager i en mycket frodig lövmatta av asp, al och ask med tät undervegetation av örter och buskar samt den fina ormbunken strutbräken.

Lillån vid Bankeryd är också känd som en av Vätterns lekfloder för öring och harr.

Min olja "Lillån" målas i genuin impressionistisk anda efter skisser som jag gjorde för ett par år sedan och jag har tänkt att den ska vara helt färdig för visning till Konstrundan i Kristi himmelsfärdshelg. Den och fler andra.

18 mars - Inför Konstrundan 2025

Arbete pågår för fullt i Ateljé Gebbe inför Konstrundan 2025, alltid Kristi himmelsfärdshelg sedan 25 år tillbaka  i en lång och gedigen tradition. Hoppas att Du kommer i år också! Jag lovar att ha mycket nytt att visa upp. 

Nu är det hög tid att slå ett slag för detta. Det är bara drygt två månader kvar innan vi öppnar.

Varje år brukar ett par tusen personer besöka min ateljé och har du inte varit här förut tycker jag att du ska passa på i år. Jag är inspirerad och motiverad även om jag snart fyller 80 år. Att lägga penslarna på hyllan har jag emellertid inte tänkt. Jag arbetar vidare  i last och lust.

Just nu på staffliet - ett avslutat och ett pågående verk.

Just nu är det oljemåleri som gäller. Ett tiotal nya dukar står på lut och har gjort så sedan ett år tillbaka och jag hoppas kunna slutföra åtminstone hälften av dem till vernissagen.

Vi ses!

14 mars - Jag vågar inte ta ut något i förskott.

Jag dokumenterar snösläden vid garageporten. Den har stått där overksam någon månad och jag hoppas tyst att den förblir så. Men, ställa undan den vågar jag inte; gubben vinter får inte tro att jag tar ut något i förskott. Därför har jag sparat lite snö på skoveln.

Nere vid Tåkernstranden såg jag häromdagen varfågeln på span i videbusken. 

Det blev en liten snabbskiss.

13 mars - Trots allt!

En knapp decimeter tung och blöt snö ligger över rabatter och  trädgårdsmöbler. Det är allt som är kvar efter mer än ett dygns ganska intensivt snöfall. Mot helgen ska visst värmen komma tillbaka och redan nu smälter snön snabbt undan.

Den blommande krokusen hukar tryggt under det ombonade vita täcket; väntar ut nyckfullheten bara.

Och mitt i snöyran, råfukten och blasket börjar "vår" talgoxehane sjunga energiskt, tvåstavigt och rappt från syrénträdet. Ingen panik där inte. Våren tycks vara här för att stanna. Trots allt!

12 mars - Idag sjunger ingen koltrast

Vägen till vår är aldrig spikrak; snarare krokig och oväntad. 

Häromkvällen, för två dagar sedan, hade tre koltrasthanar konsert utanför ateljén åt olika håll när jag kom ut i den ljumma kvällen efter oljemålningsarbete ända in mot mörkret. Det var en ljuvlig vårkväll så skön att hjärtat kvillrade av lust och glädje.

Jo, jag vet. Det var alldeles för tidigt; en månad ungefär.

Idag sjunger ingen koltrast. Snön har lägrat sig över livet, satt det på sparlåga ännu en tid. Det är ett steg fram och två steg tillbaka såsom det brukar vara med våren. Det är som det ska!

8 mars - Då är det vår

När temperaturen är 14 grader och solen värmer så att ansiktsskinnet stramar mot kvällen. Då är det nog vår trots att vi ännu är bara i början av mars.

När rapporter om blommor och bin, fjärilar och årets första humla, som Ulla såg, duggar in. Då är det säkert vår.

När ramslöken sticker upp sina smaragdgröna blad ur löv och gräs i vårt plockdike på Omberg, så är våren absolut här.

När skogsduvorna blåser butelj från sina bohål bland träden på berget, känns våren nästan oåterkallelig, trots att man vet ...

Och när jag, som i kväll, hörde den första koltrasten sjunga ur buskkrattet på andra sidan gatan runt hörnet vid ateljén, då känns våren definitiv och fantastisk. Tänk att man fick vara med i år igen!

6 mars - Extremvarmt väder

Det är faktiskt bara den 6 mars, men det känns som vore det mitten av april. Ur led är vädret. Idag på väg till ateljén visar termometern 11 grader plus.

Visst är det ljuvligt skönt men jag fasar för de bakslag som man vet finns runt hörnet. Det blir inte så roligt med minusgrader och snö, kanske i flera omgångar till, innan våren är här på riktigt; inte för att jag vill ta ut den sorgen i förskott, eller att jag själv ska drabbas hårt, men vintern återkommer med bestämdhet och då kommer förutsättningarna för allt det liv som grott att spetsas till rejält.

Idag har krokus och blåsippor vällt fram med sin blomsterprakt i rabatterna runt huset. Jag gick ut dit nyss för att njuta och förundrades över mängden av honungsbin som var på nektarbesök.

11 plusgrader är vad jag förstår den nedre gränsen för bins flygtemp. Eja - är vi alltså där. Redan! I vårens tecken.

6 mars - Akvarellstudier

Hemma hos dotter Karins familj igår smet jag iväg någon timme för eget bruk. Eklandskapet runt Rengensjöarna, Kinda kanal och Bjärka Säby slott är makalösa. Du som kan, vet vad jag menar. 

Det var just i det här området som Sveriges sista mellanspettar höll ut allra längst. Nu är arten utdöd sedan flera årtionden tillbaka men jag hade tur att vara med dem in i det sista. 

Tänk att Karin slog sig ner just här.

Jag stannade till vid en av backarna där mäktiga ekar växer och blommande hasselstrutar står över fagade ängar. Jag önskade ägna mig åt en stunds rofyllt akvarellskissande och ville visa något av det som utgjorde grunden för mellanspetten; både av stort ...

... och smått och vilket tillika är grunden i ett konstnärskap, själva skissandet.

 

5 mars - Västvind och transträck

Med den hårda västvinden som plågar landskapet följer fylking efter fylking av sträckande tranor med mot norr. Det går fort för dem, runt hundra km/h i medvinden.

Med dem följer tanken att de startade sin återresa från den spanska Dehesan, från korkekar och svartfotssvin, för blott några veckor sedan. De visste att våren i bolandet var tidig. 

Nu är de redan här, nästan en månad före (tidigare) normal tid.

4 mars - Baggar emellan

Extra roligt för mig, är det ju att mottagaren av den akvarell som jag ombads göra till den avgående ordföranden i Östergötlands entomologiska förening också är min gode vän, tillika tisdagsklubbsmedlem Kjell Antonsson.

Magnus var den som beställde tavlan som skulle överräckas som gåva under årsmötet förra söndagen i Linköping och nog visste jag vem som skulle få den, men jag höll det hemligt in i det sista.

Kjell Antonsson föräras tavlan av Magnus Wadstein. Grattis!

Kjell gjorde något som jag aldrig gjorde, han återfann den av Thure Palm vid Tåkern under 1920-talet påträffade jordlöparen Chlaenius nigricornis, som på på svenska har fått namnet Guldgrön sammetslöpare. Inte alls konstigt är det förstås att Kjell lyckades. Han har ju genomfört ett gigantiskt insamlingsarbete vid sjön, medan min insats på 1960-talet var betydligt blygsammare. 

Men, som jag letade just efter denna oerhört vackra skalbagge! 

- Kan du göra en sån, frågade Magnus. Vi har haft två olika förslag. Hinner du? Det är ju inte så mycket tid kvar.

Första skisserna.

- Ja, om jag får fria händer och ja, den här gör sig säkert bäst i bild och jag kommer att hinna. Jag har rutin på snabba jobb.

Upplägget.

Jag tog tag i det hela direkt och redan två dagar senare var allt klart. Jag plockade in akvarellen i en ram till övers och bums var det färdigt för leverans.

Klart!

Så, kunde jag gå tillbaka till mina oljor igen.