På årets längsta dag, igår, blev vi inbjudna till en fantastisk trädgård strax söder om Ödeshög.
Vi for dit om kvällen, Ulla och jag, i ett välsignat väder, till vännerna Karin och Sverker som mötte oss på gårdsplanen, där harungar nästan obekymrat skuttade runt hela tiden.
- Vad vill ni se, frågar de. Vad ska vi börja med, träd eller örter?
- Det får bli som ni bestämmer. Vi är noviser och helt i era händer, svarar vi.
Så började denna underbara sommarkväll i en trädgård så rik på växter, vrår, gömmen, berättelser och upplevelser att den är omöjlig att ens försöka sätta ord och färg på i text och bild. Den måste verkligen ses för att kunna greppas. Det kanske kan bli ett privilegium för någon mer.
Det är ett hittills knappt femton år långt projekt berättade Karin för oss och det började med att Sverker såg en annons, som knappast imponerade, vi hade det ju så fint i Borensberg. Men undantaget, den gamla stugan intill, med lågt i tak och med järnspisel, som vi i och för sig fick byta ut, och en riktigt fin kakelugn, var det som till slut fällde avgörandet om flytten hit.
Och man kunde ju alltid börja om.
- Och det är ju en gudomlig bygd, säger både Karin och Sverker med en mun och därom är vi förstås helt överens alla fyra.
- Här har vi medelhavet, säger Sverker och tar oss med till baksidan av uthuset, där vindruvor växer mot en varm faluröd södervägg.
- Det där är Blå burgunder, fyller Karin i, men de andra sorterna köpte vi mest för de fina bladverkens skull och vi har nog inte riktigt begrepp om vad för slag.
Det ståtliga persikoträdet bär i år bara en frukt. Resten frös i våras. Annat var det förra året, då blev skörden magnifik, får vi veta och senare också smaka.
Promenaden går i sakta mak mellan små dungar av träd och buskar med släktskap, längs klippta gångar, genom gräs och örter, stenpartier och många kommande nyprojekt.
Det började med de två dungarna av skogslind. De kom på plats redan innan Karin och Sverker egentligen hade flyttat in.
I trädgården finns hundratals olika träd och buskar, flera arter av björk och rönn till exempel, en vackert skirbarrig korsning av Weimuthtall och Himalajatall, tulpanträd och näsduksträd, underbara blomsterrabatter i vackra färger och små ängar och luftiga gångar fyllda av både inhemska och utländska blomster och i centrum öppnar sig trädgårdens gröna labyrint runt en vacker naturdamm.
Dammen är gjord helt miljövänligt och renas med naturlig cirkulation. Myriophyllum växer på bottnens algmatta, dykare och vattenspindlar trivs liksom både större och mindre vattensalamander som finns i mängder.
Dammsnäckor kryper både högt och lågt men fisk vill vi inte ha i dammen, säger Sverker.
- Vi simmar här varje dag, berättar Karin. Det är skönt med ett morgondopp om sommaren även om det blir lite jobbigt att behöva simma så mycket fram och tillbaka. Vi skulle nog ha gjort dammen ännu lite större.
På listerna med grönsaker och kryddväxter finns plats också för annat.
Att det är en senap kan jag se, men inte vilken sort.
- Hamnsenap, säger Sverker. Den växte på grusplanen när vi kom hit och den vårdar jag ömt.
Backnejlikor.
Grusgången som leder upp till huset är oerhört vacker. En blomsterprakt utan like hälsar besökaren välkommen.
Åkerkulla.
Tuvor med olika sorters vilda nejlikor, backtimjan som rosa moln, krypoxbär som bäddar in förstutrappen och inte minst den idag hotade åkerkullan har fått en fristad här och växer frikostigt i singeln.
- Den är jag också fadder för, säger Sverker stolt.
Vi ssätter oss i den inglasade verandan, en av få platser som är kvar av husets ursprung, säger Karin. Här blir vi bjudna på roiboste och torkade päronklyftor och smakar nybakad persikokaka med frukt från fjolårets rika skörd allt medan solen sjunker bakom hörnet.
Det är en förtrollad sommarkväll. Tack Karin och Sverker för en fantastisk upplevelse och god vänskap!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar