27 augusti - Min födelsedag

Min födelsedag firade vi i dotter Hannas familj i Segeltorp. Det är nämligen så, att barnbarnet Blanca och jag har gemensam födelsedag den 27 augusti. Delad glädje är dubbel. 

Efter sedvanlig uppvaktning med kaffe på sängen, paketutdelning och sång skulle hela gänget ägna sig åt loppis på Hägerstensåsens torg resten av dagen, varför jag drog iväg mot öarna och kusten och fick en heldag alldeles för mig själv. Fika tog jag vid ett vackert beläget café efter Orminge i Nacka kommun och därefter bilade jag vidare ut på Värmdö med block och penna, beredd för enkla och snabba skisser i fritt tempo.

Enkel och snabb akvarellskiss från Fågelbro, Värmdö.

Första stoppet blev vid Fågelbro, nära Strömma, där jag satte mig på en bergknalle vid vägen och snabbskissade utsikten över ett kärr, resterna av en havsvik.

Jag for förbi Gustafsberg och fortsatte mot Stavsnäs på östra sidan av Värmdö, mot havet, men svängde sen av mot Sollenkroka brygga som jag fann vara ett spännande namn.

På bryggan samlades efterhand alltmer folk som väntade med packning och ryggsäckar. Jag tog en glass i kiosken och vände mig åt andra hållet, söderut, och tecknade av udden framför mig, där mörka tallar stod i motljuset över glittrande vatten och när jag var nästan färdig kom två havsörnar svepande förbi långt därute bortom träden. De fick bli med i min akvarellmålning. 

Waxö lägger till.

Först kom Vaxholmsbåten Waxö och la till. Alla personer som stod i kö gick ombord och båten vände och for vidare allt medan en annan passagerarbåt körde fram. (Säger man körde om båtar?). Den släppte av nästan femtio personer men tog ombord bara en, innan också den for vidare. Grå taxibåtar gick hit och dit med turister och både segelbåtar och motorbåtar for runt över fjärden. Somliga la till alldeles bredvid mig för att tanka. Liv och rörelse, men mest njöt jag i stilla ro av pennans rasp under egna tankar.

Vidare ut mot Djurö över en pampig bro! och slutligen till Överby ute på Vindö. Överby fick mig att tänka på Carl Anton förstås. Undrar om det var detta Överby han diktade om?

Överallt här ute i skärgåden, på hela Värmdö men Djurö allra mest, berättade skyltar om det privata ägandet. Stockholms skärgård är verkligen i hög grad undantagen från allemansrätten. Det går om man skall följa alla instruktioner knappast att komma åt strand och vatten någonstans. Det känns fruktansvärt tråkigt och orättvist och går säkert långt tillbaka i tiden; till gamla tiders oreglerade ägande, bebyggande och exploaterande av stränder.

Hur trångt och bebyggt det är i Stockholms skärgård får man en klar uppfattning om när man överallt möter dessa fyllda rader av brevlådor, uppställda vid varenda vägkrök och vägkors.

Jag tog mig friheten och det gjorde jag på klar trots, att parkera min bil vid Överbyåsens tomtsamfällighet, allt inhägnat och avvisande skyltat förstås. Jag mötte några personer på vägen in och morsade glatt och belevat under granskande blickar, gick mellan badgäster och kaffefolk, ner till vattnet och stranden. 

Där satte jag mig med ryggen lutad mot en krokig björk och började rita av ett stort granitstycke i vattnet, inramat av blågrön säv och puttrande småvågor.

Skor och strumpor åkte av, fötterna hamnade i vattnets lena balsam. Så la jag mig tillrätta och njöt av vågornas blänk och lugnt vaggande rytm.

Jag kisade upp mot de höga vackra Cirrusmolnen som raskt vandrade över tallarna mot sydost och vida sjön. Där någonstans somnade jag visst en stund.