25 juli - Rapport från en oas i min hembygd.

Sättra ängar avsattes under mitten av nittonhundratalet då markägaren som sedan en tid insett kultur- och natur-värdet av de förnäma beteshagarna och ängslyckorna inte tyckte sig ha tillräckligt god ekonomi för att förvalta klenoden på bästa sätt. Länsstyrelsen kontaktades och fick ta över varvid ett av Östergötlands finaste naturreservat bildades 1970. Skötselplaner och ytterligare åtgärder vidtogs efterhand vid detta Östergötlands största fastmarksprojekt. 

Länk till information från Östergötlands länsstyrelse.

Idag var vi där, vandrande genom ängarnas fantastiska blomsterprakt och hagarna med grov ek och hasselbuketter. Det är alltid en stor upplevelse att komma hit. Har du provat?

Jag hade ingen riktig kamera med mig och fick aldrig några bra foton på rikedomen av olika dagfjärilsarter. Nämnas kan dock ett hundratal slåttergräsfjärilar, vilka dominerade totalt och uppenbarligen tryckte tillbaka den annars så allmänna luktgräsfjärilen som endast sågs i enstaka exemplar, flera exemplar av både silverstreckad - och ängs-pärlemorfjärilar noterades, kål och rovfjärilar likaså, mindre guldvinge, en vinbärsfuks samt enstaka citronfjärilar och en mängd olika blåvingar, varav jag fick ett någorlunda foto av en som visade sig bli till en midsommarblåvinge, dock inte publicerbar.

Örtrikedomen på Sättra ängar är fantastisk.

Men mest ändå var det sommarfloran som imponerade. Örtrikedomen per kvadratmeter är oerhört rik i Sättra ängar och kan väl närmast jämföras med den på gotländska "ängen" som Sättra ängar påminner väldigt mycket om. 

Klenoden i områdets flora är den sällsynta finnögontrösten, Euphrasia officinalis ssp. officinalis, som här har en av sina få och  förekomster i vårt land. 

Finnögontröst och käringtand.

Inte gjorde vi någon noggrann artbestämning av ögontrösten ovan. Vi gick helt enkelt på gamla meriter och källor när vi nu säger att detta är just finnögontröst som blommar så vit och vacker. Vi har ju varit här så många gånger tidigare och framtiden lär gå samma väg; minst en gång per sommar.

Vi resonerade om den rika floran, historien och utvecklingen, bestämde oss för att lättare finna vad som saknades än vad som var på plats och fann då, att orkidéerna saknades. Vi såg varken tvåblad, fläcknyckar eller nattvioler och detta trots att de anges i informationsbladet som allmänna. Det var kanske en tillfällighet, lite sent på säsongen och så, men ändå!

Hagarna i området domineras av ek och andra stora lövträd samt buketter av storvuxen hassel. I skuggan av dess fann vi ganska gott om svamp; snöbollschampion och finluden stensopp.

Finluden stensopp.

Sättra ängar ligger i zonen mellan Östgötaslätten och Småländska höglandet; en vacker och mycket varierad bygd med små jordbruk, hagar och ängar. När jag åker tillbaka milen hem mot Ödeshög går den gamla smala krokiga allfartsvägen just där i den zonen. 

Precis då kommer en brun kärrhök flygande i riktning från Tåkern. Hon är sliten i fjäderdräkten och vit över ansiktet och vingarnas framkanter. Hon, för det är alltså en hona, är målmedveten i sitt kajkande mot vinden då hon sakta försvinner över skogens trädtoppar. Jag inser att det jag ser inte är en jaktutflykt; det här handlar om bortflyttning; hon har påbörjat sin höstresa söderut mot varmare övervintringsnejder runt Medelhavet och norra Afrika. 

Det är så dags nu och så typiskt för många arter att honan drar iväg först, hon som fått slita mest. Kärrhökhanen är kvar en stund och idkar dagisverksamhet ytterligare någon vecka eller två med sina ungar. Han ger dem föda vid behov och visar hur jakt går till, innan också han far vidare söderöver och lämnar ungarna åt sin lott att själva ta sig ner över kontinenten senare under hösten när de väl lärt sig jaga och föda sig ordentligt.

Och jag kom hem lagom till lunchen.