18 januari - Hördu koltrasten!

.

Allvarligt samtal med en koltrast.

-          Hördu koltrasten. Vad håller du på med? Varför beter du dig så korkat vid fågelmatningen här hemma? Jag har ju ordnat det väldigt bra och förberett med gott om ätbart på många olika platser i min trädgård. Det finns rum för både dig och andra koltrastar och ändå lägger du ner massor med tid och energi på att jaga bort dina fränder och stressa runt som en tok.

Jag blir uppriktigt ledsen och besviken på dig, att du inte unnar någon av dina kompisar ens ett uns av tillgänglighet och mat nu när det är så kallt och bistert att svältdöden faktiskt hotar. Hur kan du bara vara så egoistisk och känslokall?

-          Hoppsan! Men du då människa. Nu låter du ganska hemmablind, tycker jag. Du anklagar andra för sådant som du inte ser hos dig själv. Nej, inte är du så mycket bättre, det har jag lärt mig att förstå av den senaste tidens notiser varje dag i alla slags media. Du gör ju precis samma sak; jagar runt, kör bort, stänger ute och klagar över de som kommer hit och vill dela ditt eget dukade bord, trots att här verkar finnas resurser i överflöd.

-          Jo, du har nog en poäng där, koltrasten. Jag har kanske inte tänkt riktigt på det sättet.

Och jag erkänner gärna, när det gäller koltrastar, att jag gillar när det är fler individer som samsas om utrymmet vid matplatsen i min trädgård. När jag sitter i köksvärmen och njuter av skådespelet utanför vill jag se så mycket variation och rikedom som möjligt. Det blir väsentligt mycket trevligare och intressantare på så sätt.

Och därför vill jag nu be dig koltrasten om att försöka ta lite mera hänsyn och att vara mera inbjudande och empatisk i fortsättningen. Kan du tänka dig det, att släppa till lite utrymme och resurser för andra?

-          Okej då människa. Har du sagt det så. Jag ska fundera på saken och försöka bättra mig men då vill jag att också du tänker på samma sätt, tar steg åt rätt håll mot en varmare och mjukare värld. Jag höll på att säga medmänskligare, fastän jag är koltrast.

Det är möjligen lite mot både din och min natur men om du önskar att jag som koltrast ska klara det här så bör ju du människa, med ditt skrytsamma intellekt och ofta egensinninga självgodhet inte behöva vara sämre. Överenskommet alltså!

-          Tack så mycket koltrasten. Det var ett givande samtal.