måndag 13 juni 2011

13 juni - Vådan av att härma

.
Jag skrev den 8 juni i en "Kort återblick II" om göken och hur lätt den är att härma och fick två trevliga kommentarer från vännen Paul som handlar om vådan av att härma den.

Så sant, så sant - och det var just detta jag syftade på då jag skrev att man inte ska retas för mycket med naturen för då kan det gå galet.
Samma upplevelse som Paul beskriver har jag nämligen varit med om också. Så här var det:

En vän bad mig enträget att besöka honom och hans sommarstuga i skogsbygden söder om Ödeshög för att lyssna till och studera den sparvuggla han hade haft som granne i många år. Det här var på 80-talet, tror jag, och efter upprepade inbjudningar passade det slutligen en vårkväll att vi åkte dit tillsammans för att avnjuta det hela.


Sparvugglan var tyvärr tyst när vi kom dit, till min väns besvikelse, men jag sa, som jag brukar när det gäller sparvugglor, att det inte är något problem; jag härmar den bara och då kommer den snart att visa sig för oss, var så säker.

Och så blev det. Jag visslade och sparvugglan kom direkt. Den visade sig vara helt "orädd" och aggressiv. Jag visslade frenetiskt och den svarade med samma intensitet.

Till slut var den så "förbannad" att den anföll mig och slog av mig mössan. Därmed tyckte jag att det var dags att sluta spektaklet och då hade vi säkert duellerat i tjugo minuter.


Efter den dusten försvann sparvugglan. Efter att ha varit en god granne till min vän, visade den sig aldrig mera. Den hade fått nog, hade mött sin överman och givit upp sitt revir. Min vän var besviken och undrade över resultatet. Jag skämdes över min övernit och lovade mig själv att fortsättningsvis hålla igen på mina apkonster och visa mera respekt i mina kontakter med naturen.


Så agerar jag också hädanefter. Det är väl okej att härma gökar, domherrar, sparvugglor, kattugglor, storlommar, storspovar, hundar och alla andra djur som jag har fått förmågan att kunna samtala en smula med, en kortare stund. Men att sluta i tid är en viktig lärdom jag vill förmedla vidare.

Tack för dina trevliga kommentarer Paul, som berättar samma sak.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar