Ornitologerna finns överallt i markerna vid Falsterbo på hösten.
Den gångna helgen var ornitologernas informella höststart, och denna äger rum i Falsterbo, där fåglarnas bortflyttning också blir startskottet för hela säsongens fågelskådning. Det märks minsann. Den lilla idylliska staden fylls av skådare från hela Europa. Språken surrar runt i luften och engelska blir oftast standard och då gäller det förstås att kunna namnen på fåglarna, antingen på engelska eller latin.
Markus på Falsterbo fågelstation visar upp en alldeles nyfångad och numera ringmärkt småfläckig sumphöna. Klicka på bilden så ser du fågeln ännu bättre.
.
Oerhört många fågelskådare kommer från Holland, Danmark, Belgien och England och jag upplevde det som om de var fler än alla svenskar tillsammans. I dungen på spetsen ligger fyren och fyrträdgården. Här ligger Falsterbo fågelstation. Vid intresse kan man få bli visad runt och just den här dagen visar man upp en nyfångad och ringmärkt småfläckig sumphöna.
.
Sverige, ja hela Skandinaviska halvön och också inkluderat anslutande områden i Finland och Ryssland är rekryteringsbasen för fåglarna, som slutligen kan ansamlas i enorma mängder på grund av sin önskan att i det längsta dröja med havspassagen. Hit till Falsterbonäset och dess extrema sydspets Nabben kommer de slutligen och måste till sist våga språnget.
Först ut är tropikflyttarna. De som lever av föda som är på upphällningen. De skall ner till Ekvatorn och till och med syd därom. Det är sångare, stenskvättor, bivråkar, fiskgjusar, gulärlor, trädpiplärkor och bruna kärrhökar. Och av dessa arter var luften tämligen full.
Man börjar på Nabben, tar sig försiktigt över golfbanan, för tillfället upptagen av European Ladies Open - en amatörtävling för unga kvinnor, och vandrar långsamt ut mot strandlinjen.
Där sitter man, gärna i medhavd fällstol, under morgontimmarna och stämmer av sträcket av fåglar både över land och hav. Här genomför också fågelstationens personal den officiella räkningen av fågelsträcket.
.
Ett gäng belgiska fågelskådare har bänkat sig vid den södra änden av Ljungen i förhoppning om att få se många bivråkar glida över idag.
När solen står högre och börjar värma till termik tar man sig helst tillbaka över näset till en rastplats vid Ljungen. Där bänkar sig nu ornitologerna i sina stolar med tubkikarna beredda för räkning av rovfåglar.
Sparvhöken är en av de allmänaste rovfåglarna under sträcket vid Falsterbo om hösten. De kommer i en gles men jämn ström från augusti långt in i november.Sparvhökarna kommer sträckande hela tiden men det som framför allt lockar är massträcket av bivråk, där ibland ett tusental individer kan dra iväg nästan momentant. Men det är bivråken som är den tidiga höstens huvudattraktion.
Jag finns med där i skaran, sitter i solen och njuter lite lagom lojt. Efter en att en viss mättnadskänsla har inträtt tar jag tillfället i akt att titta lite närmare på biotopen framför oss - ljungheden. Medan ornitologerna sitter där envist fastväxta vandrar jag sålunda runt en stund och finner mig en ny blomma; en mycket vacker sådan och en som jag aldrig har sett tidigare - klockgentiana.
Klockgentianan är en sällsynt blomma med en unikt fullödig blå färg. Den växer på fuktiga hedar i sydvästra Sverige. Det är mitt första möte med arten.
Med detta blir även jag mer än nöjd och kan fara hemåt medan skådarna ännu sitter kvar och väntar, drömmer och längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar