I förrgår kväll tog jag en tur ner till Holmens dämme vid Tåkern, så där som jag ofta brukar göra, mest för att bara njuta av stämning och stillhet. Jag ställde mig vid staketet med handkikaren och spanade över den nästan torrlagda bottnen.
Ett tiotal ägretthägrar vandrade runt, fiskade och jagade varandra med djupa balettvingslag. Flera av dem var i häckningsdräkt med neongröna tyglar och mörka näbbar, de andra, de unga hade gulskära näbbar, men annars är utseendet detsamma.
Vuxen ägretthäger under häckning.
Flockar av grönbenor drog runt "jiff-jiffande", tillsammans med tre mindre strandpipare, enstaka "tutande" gluttsnäppor och moltysta brushanar. På andra sidan vattnet, där änderna och grågässen låg rörde sig något vitbrokigt.
Jag vände kikaren dit och och såg två hukande fåglar med lieslag genom vattnet. Skärfläckor!
Skisser i boken.
Jag följde dem länge i kikaren, tuben var hemma, hämtade min skissbok ur bilen och försökte fånga den alltför avlägsna upplevelsen. När mörkret efterhand sipprade igenom lade fåglarna sig att vila, så typiskt på hälarna. Jag tänkte, att de nog bara är på tillfälligt besök; imorgon kommer de säkert att vara borta igen, på väg till någon sandig havsstrand österut, där de mera hör hemma.
Det blev min första observation av skärfläcka i Tåkern. Så länge dröjde den! Skissen ovan är också, tror jag, mitt första försök att avbilda denna "den-mest-målade-av-alla-fåglar". De flesta, nästan alla fågelmålare av idag, är flitiga med att presentera ständigt nya skärfläckemålningar - vadande eller stående fåglar i smult och glittrigt vatten med våta strandstenar i bakgrunden och gärna i motljus. Först och bäst var Lars Jonsson. Så det så!
Och idag blev även jag till sist alldeles tvungen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar