När Ulla har annat för sig i solfjäderstaden vid Vättern, åker jag vidare norrut, svänger in mot Lemunda vid Illersjön och kommer så småningom åter ut på Rv 50 vid Nykvarn en dryg mil norrut från Motala. En timme nytt i livet.
Vitsipporna finns där, ibland i heltäckande mattor. Men myllret i skogen gör att de nästan försvinner på foton.
Skogarna längs vägen går i grönska. Först ut är hägg, men björkarna är inte långt efter och lönnen har just börjat blomma med sin intensiva färg; en alldeles egen kulör som jag kallar "lönnblomsgrönt alternativt lönnblomsgult". Vilket som föredras är en smakfråga?
Ungefär vid Lemunda by kommer en brun kärrhökhane på jakt över åkrar och hagar. Han landar i vegetationen, vrider sitt "uggleansikte" bakom ryggen och spänner ljusgula ögon rakt in i mina. En tysta leken på riktigt.
Strax därefter får jag förklaringen. Vätterns vatten dyker upp mellan träden och stranden bär en bård av halmgul fjolårsvass - brunhökens signum.
Jag finner en liten grusvägsstump som inte är markerad som privat, svänger in och landar vid sjökanten, där sälg och al breder ut sig i en smal sumpskog på stranden. Jag traskar igenom det gungande träsket och kommer ut till en sunkig, kanske övergiven brygga, som lutar ut över klart och kallt Vättervatten som står fotdjupt över en finsandig botten som sänker sig långsamt ut mot öarna i horisonten. Skräp som flytdynor, platsmuggar, sandaler och en fotboll gungar i strandvattnet.
Jag är nära byn Nedralid.
Tillbaka vid bilen plockar jag en påse nässlor medan rödhaken sjunger och tre par stenknäckar röjer loss ovanför mig i körsbärsträdens toppskikt.
Då jag tittar upp ser jag Heidenstams gård Övralid på höjden ovanför mig. Jag tar ett foto av det vackra huset, men irriterar mig på masterna som förstör hela intrycket av idyll.
Sen är jag strax tillbaka och hämtar upp Ulla och då blir det fika på Ubbes. En god avslutning.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar