Vi hade precis satt oss i bilen, när min snart 103-årige far, alert och pigg i de flesta avseenden, plötsligt kom på att han nog behövde tandkräm också, nu när vi ändå skulle åka iväg att både fika och handla.
- Vad har du för tandkräm då? frågade jag.
- Ja, du vet den där vanliga.
- Jamen vad heter den? Det finns många olika sorter vet du.
- De kommer jag inte ihåg, men köp bara den där vanliga, den som jag brukar använda.
Jag gick in igen och kollade badrumsskåpet. Det var nog tur, eller hur?
Överutbudet på tandkräm, liksom för de flesta andra varor i butik av idag, är övermäktigt stort. Det är sannerligen inte lätt att välja, särskilt inte för en person i min fars ålder, som ända fram till 1960-talet, vid den tiden då jag flög ur hemmet, nöjde sig med att borsta tänderna med vanligt bordssalt . Men så har han ännu idag helt kärnfriska tänder också. Och det blev ändå rätt tub till slut; en som gör tänderna vita, om det nu skulle behövas. Det är väl aldrig för sent för det.
Inlägg
Så helt otroligt med både ålder och tänder. Undrar om någon tandläkare dokumenterat och att det används i undervisningen för är ju väldigt intressant med både saltet och den tandkräm din far använder nu.
SvaraRaderaAllt gott i denna vackra vårtid önskas.
Ja, min far är ett kraftpaket även om benens ork börjar svikta nu. Jag har förstått att salt var tandkrämen för dagen fram till mitten av 1900-talet i många hem. Så även i vårt.
SvaraRaderaHa det!
Gebbe