Vinden vräker in från sydväst. Markiskapporna slår hårt och nyss tömda fönsterlådor slamrar. Jag går ner för att göra frukost och hämtar sen tidningen, känner att den starka vinden är varm, väldigt varm, så jag kikar på termometern och ser att det utomhus redan är mer än arton grader varmt.
Under frukosten följer vi med uppåt i graderna och landar till slut på 19,2. Så märkligt och otroligt, det är ju ändå november. Men, vi är förberedda av SMHI, det talades om ett möjligt värmerekord för landet idag, kanske mer än sjuttton grader.
Men 19,2 är väl ändå att ta i!
Värmerekord för november?
Plommonträd och körsbär är klippta som sig bör.
Plommonträd och körsbärsträd är klippta, aplarna kvarstår till vårvintern. Hanna räfsade gräsmattan i veckan men nu är där fullt med löv igen. Nu tar förhoppningsvis vinden ner resten för gott.
Hybridkejsarolvon i knopp.
Vårt nyplanterade kerjsarolvonträd har satt knopp; en skön gåva från Karin och Sverker. Det blir tre små blomklasar till jul med doftande blommor på plats.
Klicka på bilden för att se bättre hur alla knappt synliga prickar där ute i leråkern blir till rastande tofsvipor i hundratal.
På åkrarna runt Stugan vid Tåkern, framför allt där det odlats mängder med rödbetor och morötter, nu en riktigt smetig sörja, huserar mängder med tofsvipor. Antalet växer efterhand som alltfler ansluter norrifrån och summan är idag i runda tal ungefär 300 stycken. Det är lång ifrån höstrekord, men det kommer säkert att bli fler. Detta är också en vinkel av min rubrik, tofsviporna som stannar allt längre på hösten, ibland in i december månad och således aldrig är långt borta från mitt landskap, ibland inte mer än högst tre månader eftersom de numera är tillbaka redan i februari.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar