Östergötlands flora är ett ambitonöst projekt utlyst sen ett antal år tillbaka av Kjell Antonsson på länsstyrelsen i Östergötland.
Länet är uppdelat i ett antal rutor som är förbokade och ska gås igenom av ett antal inventerare, både proffs och amatörer, men mest det senare. Målet är att uppdatera Östergötlands floristiska läge till aktuellt läge.
Jag har ruta Heda, ett spännande växtparadis med intressant och växlande innehåll och jag har varit där själv ett antal gånger men mest ändå tagit hjälp av vännen Kjell för att verkligen komma till skott med min del av inventeringsuppdraget. Egentligen är det så att det nog inte hade blivit så mycket med det hela utom honom, för att vara helt ärlig och jag har lärt mig oerhört mycket under tiden och själv också spridit viss kunskap.
Min vän entomologen, botanikern m m Kjell Antonsson i aktion.
I förrgår, den 28 juni, gjorde vi tillsammans en heldag i rutan från kl 09.30 till kl 18.00 i gassande sol och svettig värme. Kjells hund Fia var med och hon fick nästan mer än vad hon tålde, rapporterade Kjell senare om kvällen. Därav förstår ni säkert storleken på arbetet vi utförde.
Rapporten om detta vårt idoga "företag" finns att finna i Artportalen, där Kjell noggrant bokför alla arter.
Jag bjuder nedan på lite bilder och noteringar från en fantastisk dag.
Kjell vid Stenbrokärret. Vi letar efter och finner bland mycket annat Dikesveronika, Vattenveronika och Bäckveronika.
Vid Stenbrokärret, Tjugby, Heda vandrade vi runt i blötan på starrmaden i alltmer tungt leriga stövlar. Vi examinerade växter för glatta livet på fältet och i bilens baklucka där också växtpressen fanns på plats för beläggsexemplar.
Därefter gick färden viare längs Disevidåns lopp upp mot Vallby och Häggestad.
Men innan det gjorde vi ett besök också på andra sidan av vägen. Här finns nämligen en av bygdens präktigaste bronsåldershögar med några 300 - 400 åriga gamla ekar. Målet här var att komplettera listan med torrängsarter.
Kamgräset är väl det vackraste gräs man kan tänka sig, menar jag.
En långsam tur längs gamla Riksettan gav inte några salttåliga nya arter som Kjell spetsat in sig på, men däremot en matta av tovsippor vid en gammal torpruin.
- Vi måste försöka hitta fram till Hästhagstorp, pekar Kjell på den ekonomiska kartan, när vi åter sitter i bilen.
Efter en del sökande och viss real hjälp vid Syllerstorp hittar vi slutligen fram till platsen som visar sig vara ett otroligt vackert kulturlandskap mitt i det i övrigt så rationella jordbrukslandskapet. Vilket fynd!
Här växer kattfot och skogsstarr sida vid sida med syrenbröten och kvarstående brandliljor. Enorma odlingsrösen och välbevarade stenmurar ligger i vår väg och över alltihop dansar mängder av fjärilar - ett litet paradis på jorden!
Två exemplar av smalsprötad bastardsvärmare fångade på bild i en åkervädd. Detta är en art som förutom just i dessa delar av södra Östergötland är mycket sällsynt.
Vi finner att slåttergräsfjärilen är oerhört talrik, t o m allmännare än luktgräsfjäril. Älggräsfjärilar, ängspärlemorfjärilar, kamgräsfjäril, pärlgräsfjäril och flera arter av bastardsvärmare flyger hela tiden längs vår väg.
Vi avslutar den långa intressanta dagen med ett besök vid Isberga naturreservat. Konkret letar vi efter backklöver som emellertid får ligga kvar som lockbete. Säfferoten, så mycket mera ovanlig ändå är ståtlig.
Säfferot.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar