Igår berättades det i landets nyhetsförmedling att Sveriges högsta träd "Mölnbackagranen" i Värmland hade dött. Det var 49,6 meter högt och utsågs så sent som 2018 i konkurrens med bl a en "Silvergran på Omberg" som då alltså var känd slutligen till kungen av träd i landet. Men Mölnbackagranen visade redan då tecken på begynnande skada och förestående död på grund av barkborreangrepp som alltså slutligen tyvärr tog knäcken på trädet i år 2021.
Berättelsen om detta fina gamla träd är både mäktig och sorglig och historien om det bör naturligtvis på alla sätt uppmärksammas och berättas. Vi har ju alldeles för ont om riktig gamla träd i vårt produktionsinriktade moderna skogsbruk, där skog betraktas som avverkningsmogen redan vid 80 års ålder, när träden ännu är unga och växande.
*
Sommaren 2016 planerade Sveaskog för en avverkning av ädelgranar på Omberg. Samma sommar gjorde skogsmästarelever besök på Omberg där de då även studerade material från Riksskogstaxeringens laserscanning och fann att det fanns flera mycket höga träd i det planerade avverkningsområdet.
Faksimil ur tidningen "Skogen" med den första artikeln om Ombergsgranen.
Tre elever gav sig ut i området för att leta och mäta och fann flera silvergranar som var över 47 meter höga och att det högsta var ca 49 m högt. Fyndet gav upphov till en artikel i tidningen Skogen, se bild ovan, som rubriksattes - Högsta trädet i landet?
Första besöket vid Ombergsgranen. Lars Frölich och Christer Viking.
Vi lokala naturentusiaster väcktes till nyheten och tillsammans med den erfarne Riksskogstaxeraren Christer Viking gav vi oss, naturguiden och Ombergskännaren Lars Frölich och undertecknad, samma dag ut till granen för att studera och dokumentera den spännande nyheten. Trädet visade sig vara en kustgran av mäktiga dimensioner och kontrollmätning genomförd av Christer Viking gav följande resultat, se i bilden:
49,5 meter hög visade sig den mäktiga kustgranen vara vid kontrollmätning sommaren 2016.
Ombergsgranen står i en "syskongrupp" med ett antal "hjälpare", alla av kraftiga dimensioner och planterades för ca 150 år sedan. Trädet visade sig vara mycket friskt med bra bark, fin grensättning och rikt grön, mandarindoftande barrmassa.
Toppskottet som fotograferades var ca 50 cm långt vilket visade på så god tillväxt att trädet redan 2017 torde kunna nå upp till 50 meters höjd eller däröver. En spännande historia om ett nytt Sveriges högsta träd anades.
Hej Fredrik,
Apropå
den nyhet som kablades ut igår om att Sveriges högsta träd, Mölnbackagranen,
ledsamt nog hade dött har jag skrivit en artikel i min blogg Naturlig dagbok.
Den är också förmedlad via både Facebook och Twitter.
I korthet går den ut på att jag finner det mycket märkligt att den av dig sen tidigare kända kustgranen på Omberg – Ombergsgranen - inte på något sätt finns med i resonemanget om landets högsta träd trots att den troligen idag är detta: Den mättes till 49,5 m 2016 och har en möjlig höjd på upp emot 51 meter idag med en mycket bra fortsatt årlig tillväxt.
Jag måste ju ställa frågan till dig. Varför denna mörkning? I intervjun säger du till och med att du inte känner till några nya kandidater. Är detta verligen sant? Förklara för mig och alla andra intresserade er ståndpunkt i frågan.
Värt att notera är att det är mycket svårt att mäta höga träd och som exempel kan jag ge att Mölnbackagranen allra flest gånger mätts till över 50 meter.
Anledningen att "den inte blev över 50 m" var att de mätningar som gjordes i bäst vinklar med hänsyn tagen till markens vinklar alla blev runt 49,5 m.
Vi kommer mäta ombergsgranen igen och se om den passerat 50
m. Dock kommer vi i samma kontext ta med att den inte är en inhemsk art utan
snarare en exot. Det samma gäller för ett Douglasbestånd i Skåne som också kan
nå 50 meter."
Svar på detta från undertecknad:
Tack för svar!
Hoppas att du tycker det är OK att jag kopierar detta svar och sätter in det i min berättelse i Naturlig Dagbok.
Att det är svårt att mäta höga träd förstår jag fullt ut. Osäkerhet när det kommer till så små differenser som enstaka procent, som i det här fallet gör att det måste vara en grannlaga uppgift att presentera ett för alla godtagbart resultat med hänsyn taget till alla problem som finns med marklutning, ofri sikt mm. Skogsforum bestämde sig trots osäkerhet i mätningsserierna för att fatta ett formellt beslut om att Mölnbackagranen ändå var att betrakta som högre än Ombergsgranen, vilken då sedan något år pretenderade till att vara åtminstone en av huvudkandidaterna för att vara högst i landet, kanske t o m det högsta trädet i landet.
Även jag, med fokus på Ombergsbygden, kan acceptera och förstå ett beslut som detta om mätserierna ändå indikerar denna riktning, såsom du idag berättar, fastän nytt för mig och många. Men varför presenterades inte mätnings – och urvalsproceduren offentlig på ett bra sätt för alla ”inblandade” när det hela var aktuellt 2018? Helt plötsligt var en ny "kung” vald utan insyn i processen.
Det jag ändå menar är sämst hanterat är att du säger i intervjun, att man hittills inte har hittat någon kandidat till epitetet ”Sveriges högsta träd” nu när Mölnbackagranen dött. Detta känns som ett mycket märkligt uttalande, det måste du väl hålla med om. Självklart borde det väl vara så att epitetet ”Landets högsta träd” omedelbart borde återgå till Ombergsgranen tills vidare och tills man finner en ny högre uppstickare någonstans. Att som du säger fortsätta leta i Värmland efter en ny kandidat får mig ännu mera undrande. Sverige är ett avlångt land.
Det tredje du säger om att i kontexten informera om att
Ombergsgranen är en exot, en inplantering från USA, tycker jag är självklar.
Naturligtvis ska man alltid i sammanhanget ange vilken arten är, dess ursprung
och möjliga ålder samt kanske t o m dess proviniens; inte ens alla svenska
granar, Vanlig gran, Picea abies, är ju ”helsvenska”.
Jag kan själv tycka att vore trevligt med en ursvensk art i sammahanget, men att ursprunget skulle vara en orsak till utvisning i spelet om epitetet finner jag helt enkelt urdumt. Landets högsta träd är väl ändå alltid det högsta oavsett härkomst.
Kustgran och Douglasgran med många fler trädarter har man allt
sedan Skogsskolans tid på Omberg flitigt experimenterat med. Även jag kan finna
detta vara olyckligt och kontroversiellt. Men nu har åren gått. Allt har blivit
historia och ett par hundra års försök med främmande trädslag finns nu i realiteten
och så sent som för bara 50 år sedan planterades ännu både Douglasgran och Kustgran
på berget.
Omberg kan idag anses vara ett av landets finaste och mera ”naturliga och fria” Arboretum som vi har och Sveaskog har nyligen på initiativ av undertecknad med flera entusiaster restaurerat sin fina gamla Trädstig, där gångna tiders syn på skog, träd och artsammansättning nu getts en fantastiskt fint inramad och intressant både turistiskt och vetenskaplig förutsättning.
Bra att ni kommer hit och mäter igen. Meddela mig gärna 070-6781721, vore bra att få vara med. Ombergsgranen har säkert vuxit med mer än en meter sedan senast. Den är frisk välmående och
kommer att kunna bli 70 meter hög om några hundra år. Det vore något att få
uppleva!
Jag ber om att ni återger Ombergsgranen dess epitet som Sveriges Högsta Träd tills vidare och tills ni möjligen finner en annan högre kandidat. Om den sedan efter ny mätning visar sig motsvara våra förväntningar blir vi förstås ännu gladare.
Gebbe Björkman
Senare komplettering - karta.
Mycket intressant och bra skrivet!!
SvaraRaderaMycket intressant och bra skrivet!
SvaraRaderaTack för denna synpunkt!
SvaraRaderaÄr det svårt att hitta till Ombergsgranen?
SvaraRaderaJag har kompletterat med en karta!
SvaraRadera