.
När jag kliver ur bilen vid ateljén hör jag rödstjärten sjunga. Igen. Den sitter högt uppe i polishusets gamla radiomast med utsikt över hela byn. Första gången i år var för en knapp vecka sedan och tänker jag några år tillbaka kan jag minnas att det har hänt då och då; en favoritplats uppenbarligen, för just sjungande rödstjärtar.
Rödstjärtens sång sitter som en smäck i mitt huvud. Jag behöver bara höra det minsta lilla pip så reagerar jag. Det är något med tonen, något klangfullt dolskt, tillbakahållet men ändå genomträngande, något som når mig undermedvetet men direkt. Kanske är det det skorrande r-ljudet som ett vemodigt gurglande, surrandet som får mig att tänka på vildmark och går igen i ljungpipespel och dubbeltrastens sång.
Jag tänker på skärgårdsöar med gamla grå tallar, jag tänker på Gotlands tallhedar, jag tänker på fjällnära barrskogar, hällmarker och sommarljust nattskärresurr men också på gamla trädgårdar med kraftigt mogna lövträd och åkrökarna vid Mjölby hembygdsgård
Jag tänker på hålet i marknivå vid stenfoten under det gamla lokstallet i Mjölby, där rödstjärten nästan varje år häckade på samma plats och hur jag en gång stack in handen för att ta ut och för en stund beundra ett varmt och lysande turkosblått ägg; ett smycke skapat för det fördolda men slutligen avslöjat för mig.
Åh du härliga rödstjärt vad jag älskar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skulle gärna ha rödstjärt på tomten. Det har hänt en gång på de 18 år som vi haft vårt fritidshus.
SvaraRaderaOm det vore så enkelt som att de förökade sig med frön, hade du gärna fått skicka några. :-)
Jo du Bert - så enkelt kan det förstås aldrig någonsin.
SvaraRaderaVi är visst helt överens om rödstjärtens betydelse på det personliga planet och jag håller tummarna för att den vill åtekomma också till dig. Har du prövat med rödstjärtholk?
Lycka till!