Klockan är 10:53 den 20 mars 2015 och solförmörkelsen är 80%, men av detta finns inte mycket att se.
Däruppe, bakom molnskärmen, lyser solen just nu med endast 20 % av sin frånvaro.
Jag står på altanen och spanar upp mot den jämngrå himlen efter en minsta liten glimt i någon molnlucka. Men inte! Det är kört.
Det har varit många klara dagar den senaste veckan men just idag när månen lägger sig över solskivan så har en ogenomtränglig molnskärm lägrat sig framför skådespelet.
Pilfinkarna och gråsparvarna som tjattrar i häcken tystnar alltmer, skatorna flyger till det nya boet hos grannen och Ulla tänder lamporna i köket.
Det känns faktiskt mystiskt. En känsla av afton mitt på dagen.
Men redan nu när jag skriver detta kommer ljuset tillbaka igen.
Inlägg
Du har missat två händelser i rad, norrskenet och solförmörkelsen. Om du varit här på ön, då hade du fått se ett maffigt norrsken över sundet (som sambon var ute och beskådade. Själv sov jag, tyvärr) Däremot såg jag genom ett sotat glas förmörkelsen. Det var häftigt!
SvaraRaderaJust nu drar det in ett snöoväder här, och vi får hoppas att det går över snabbt. Vår rödhake, Robin, är kvar och jag förstår honom, det bjuds ju krossade talgbollar dagligdags. I förrgår sjöng han från oxeln alldeles utanför sovrumsfönstret, ett vackert sätt att tacka för maten!?
Nu gläds vi över alla fåglar som börjar komma till ön, en del för att stanna kvar och häcka, men merparten drar såklart vidare norrut.
Vilken fågel är Sveriges nationalfågel? Själv har jag röstat på Talgoxen, som jag anser är den art som finns överallt och som både hörs och syns till glädje för alla. Jag tror att det är en av de fåglar som alla känner igen?
Ett litet tråkigt val kan tyckas, bland många både vackrare och mer skönsjungande fåglar. Men just Talgoxens första filande strofer på våren får mej att hoppas på livet framåt!
Vem är din nationalfågel, Gebbe?
/Frank
Jag minns ändå sommaren 1954, hur jag nio år gammalo stod med min far, mor och lillasyster ( jag hade bara en då) på kanten av Kungshögaåsen och spanade mot en total solförmörkelse.
RaderaPappa hade köpt några plastglasögon med handtag gjorda för ändamålet.
Det var spännande minns jag men inte så mycket mer ändå. Jag fattade väl aldrig digniteten i händelsen.
Min nationalfågel? Jag tror jag fortsätter med koltrasten. Den sjunger vackrast och det är för mig väldigt betydelsefullt i sammanhanget.
Men, jag har inte engagerat mig alls.
Ha det!