19 november - En dag på jobbet

.
Ett kraftigt sugande akvarellblad har jag tejpat fast på en kartongpannå, ett Tumba 300 grams grafikpapper, som jag inhandlade av min "gamle" grafiktryckare Johnne i Nacka för fler år sedan.
Nu drar jag upp huvuddragen av motivet med tunn blyerts, väter min pensel och blandar till en färg.

Jag satt i bilen, det var under en nödvändig paus i fågelletandet i helgen, och lade upp en skiss över landskapet vid kanalen vid Ramstad bron söder om Tåkern och funderade samtidigt på hur min dag på jobbet kan vara.
Jag menar, tänk bara att kunna sitta ute i naturen med penseln i hand, och hävda att man faktiskt är just på jobbet. Sånt är nog ganska få förunnat. Det kanske man bör berätta om, hur det liksom går till.

Jag börjar med den horisontella skogsbården överst på papperet i Paynes grey som jag sticker i lite Ultramarin i och fortsätter sen med de två diagonala och divergerande fälten som ska bli kanalbankarna, där jag använder Terra di Sienna rå med mörkare inslag av den brända varianten av detta pigment.

Ute på de mullsvarta fälten vandrade gässen omkring i mäktiga sällskap medan jag mest ändå koncentrerade mig på motivet - den svinnande triangeln av vatten mitt i centralperspektivet. Det är ett välbekant motiv men jag vet mig aldrig har målat det tidigare. Vädret var soligt och vårvarmt med en egendomligt frisk grönska över vetefälten för att vara i mitten av november, och tofsviporna gick ännu kvar därute. De blir kvar längre och längre för varje höst verkar det.
Det är gudomligt skönt att kunna sitta så här och måla, inne i bilen visserligen, med sätet tillbakaskjutet så långt som det går och med sidorutan helt nedvevad, men i själva verkligheten.

En finare pensel fyller jag nu med Bränd umbra och förstärker texturen i det gulbruna gräset och den mörka vassen som väller ut till vänster i motivet. Vattnet måste vara lätt och speglande och det får flyta ut väldigt rinnigt neråt och mörkna i färg från Winsor blue green shade över mot Ultramarin som jag spetsar med Magenta nedtill.

Jag försöker vara ute så mycket som möjligt numera. Jag brukar säga till den som frågar, att jag tillbringar halva tiden i naturen och halva inne i ateljén. Bäst känns det att anlägga motivet direkt på duk eller pannå på plats, eller åtminstone från ett skissblock.
Men visst använder jag mig av kameran också. Det blir enkelt så med dokumentation, ibland, och jag hinner med mera framför allt om man är på längre eller kortare resa. På plats i ateljén använder jag i så fall bara fotografiet som ett skissunderlag, ty så måste det bli, så känns det bra.
Den här dagen var det skönast att vara på plats, och här satt jag nu vid vägkanten intill brofästet och kikade längs kanalen mot söder, målande.

Jag lägger på alltmera färg. Blandar Winsor blue med Ljus kadmiumgul och får till en bra grön för fälten under horisonten. Med kadmiumfärg i penseln får man hålla munnen i styr, inte slicka på penseln till exempel.
Ungefär så långt kommen tar jag med mig akvarellpannån hem till ateljén. De sista detaljerna och effekterna gör jag nämligen bäst vid bordet i arbetsrummet, med glasögon på näsan och finare blick.
Så växer mitt motiv fram och tar slutlig form. 

Det här var en arbetsdag, eller åtminstone en del därav, lite typisk kanske men endast ett exempel av en väldigt varierande tillvaro, så visst är jag lycklig och privilegierad, i min skapande syssla som innebär så mycket frihet under ansvar.

Så här blev det, motivet med Ramstad kanal vid Tåkern, en ordinär akvarell målad huvudsakligen på plats en vacker höstdag i november. 
Nu till sist återstår att skära loss målningen från kartongen och sen, tänker jag nog, riva kanten. Det blir snyggt och bra om man ramar den "i låda" med svart bakpapp. Det ni!