Jag plockar upp den i handen, lägger den på bilgolvet och tar med den hem till ateljén för kommande studier.
Jag har funnit den på gamla Riksettan strax innan Väderstad; en vackert utfärgad hane av gulsparv. Trafikdödad förstås som så mycket annat den här årstiden.
Det gula är intensivt och ganska lättfångat med penseln men det är i gränszonerna till mörkare teckningar som det blir svårt att finna de subtila skiftningarna som än drar år grönt och än åt brunorange.
Porträtt av en död gulsparvhane.
Näbben, med ultramarinblåaktigt yttre hornlager, är kraftig, framför allt den undre halvan som är formad efter sädeskornets längd och bredd och har skarpa kanter samt en hög bas med god hävstångseffekt mot den smalare och spetsigare övenäbbens stöd- och pillfunktion.
Inlägg
Så är det - livet för en liten tätting som gulsparven är kort. Kanske överlever den sin första vinter, kanske får den känna vårsolen värma fjäderdräkten och kanske får den möta sin livskamrat med en förlösande parningsakt
SvaraRaderai en tidig aprilmorgon? Kanske får den se sin avkomma i junigrönskan och kanske får den återvända in i sin livscykel även nästa år?
Men så blir det inte alltid för en liten gul sparv - tyvärr.
Öland hälsar