31 mars - Väderaga

.
Igår kväll insåg jag inte allvaret.
När Ulla uppmanade mig att kika ut genom fönstret för att kolla snöfallet, blev jag nästan lycklig och lite road.
Och det var faktiskt vackert! Flingorna var stora - hur är det man säger - som lovikavantar, eller snarare som dasslock (en försvinnande måttstock måhända). Så jag for ut i natten i träskor och t-shirt och jagade läskande snöflak med öppen mun, som en barnunge.



Idag känns det inte lika roligt längre.
Vintern kom tillbaka på allvar med minusgrader och sylvass nordanvind i ryggen. Ett bakslag som heter duga är vad vi upplever just nu och det kommer att fortsätta ännu en tid, enligt SMHI.
Det blommande videt, björkarnas knoppsvälla, måbärshäckarnas grönska och kastanjernas klibbiga kandelabrar var tidigt ute, sädesärlan likaså, såsom de stora humlorna, vitsippsblommen och de ruvande tofsviporna.
Det man får hoppas på nu är tålmodig överlevnad fram till snar vändning. Inte för länge är vad jag ber om för naturens skull.
Själv kan man ju alltid gå inomhus igen.