1 januari - 2012 börjar med en skithistoria

.
Det borde förstås ligga väldigt nära tillhands att tolka det hela som en otrevlig och illasinnad personlig provokation.

Innehållet i plastpåsen som ligger på ateljétrappan vid hemkomsten idag, efter nyårsfirandet hos Astrid och Bertil i Trånghalla på andra sidan Vättern, innehåller nämligen skit, bajs alltså; färska, ljusbrungula korvar av en godare cigarrs tjocklek, invirade i toalettpapper och inneslutna i en knuten vanlig handelsplastpåse från ICA.

Nu är ju emellertid mina intressen och referensramar troligen en aning annorlunda än de flestas och jag känner att min omgivning också utgår från detta förhållande, alltså tolkar jag det hela positivt, spännande och intressant. Jag mäter, synar och luktar och till slut lägger jag skiten på ett svart papper och fotograferar av det det hela innan rasket går ner i soptunnan.

Det finns inget meddelande i påsen, alltså öppnar jag min mejl för att se om där finns ett budskap i frågan. Men inte! Återstår att publicera projektet så här i min Naturliga dagbok såsom en annorlunda början på skriverierna året 2012.



Jag tror mig nämligen förstå att någon med välvilja har lagt påsen på trappan för att höra mina synpunkter om innehållet. Mitt svar till den personen blir som följer:

Ja, jag tror att det är en utter som har stått för fekalierna. De ser förvisso lite annorlunda ut, lite gulare än "normalt" och inte så håriga, beniga eller skaliga som utterskitar, men lukten tycker jag definitivt pekar mot utter och nu undrar jag bara om du kan höra av dig till mig och berätta mera om fyndet - var, när och hur.
.