- Gunnar, kan du komma och ta ut en fjäril, ropar Ulla.
- Självklart, svarar jag, van vid uppgiften.
Den här gången är det en fjäril som är död och torr. En mätarfjäril.
- Den är ju död, säger jag.
- Det spelar väl ingen roll, svarar Ulla. Ut ska den i alla fall.
Den är så vacker. Jag tar med den till ateljen för artbestämning.
Efter lite letande finner jag den på nätet - Vitbrokig parkmätare, Eulithis prunata. En allmän art. Så har man lärt sig nått nytt - igen!
Lite senare tankar jag bilen vid Östgötaporten.Jag ser något mystiskt nere under pumpen och ställer mig på knä för att se bättre, nyfiken som jag är.
- Har du tappat något eller står du bara på knä så där när du tankar? frågar mannen från pumpen bredvid.
- Nej, men kom får du se, svarar jag.
Det sitter en mycket vacker fjäril här nere. Det är en björnspinnare, Arctia caja och den är i mitt tycke en av våra vackraste, eller åtminstone mest annorlunda tecknade fjärilar eller hur? fortsätter jag.
- Märkligt, säger mannen. Att se en vuxen karl ligga på knä så här inför naturen vid en bensinpump.
Men okej, vacker är den och så har man alltså lärt sej nåt nytt idag igen, avslutar mannen vår korta dialog och fortsätter bort.
Inlägg
1. Angående kvinnor och insekter ett märkligt förhållande - var finns nyfikenheten och lusten att se naturens mångfald - nej det ska bara städas bort som om allt vore ohyra. En som samlat fjärilar i 25 år.
SvaraRadera2. Jag tillämpade metoden att samla kring bensimackar redan 1969 vid första Europaresan till Tjeckoslovakien och mackarnas lysrör lockade för mig då helt nya arter - en bra och enkel metod.
Underbart Gebbe! Du är som jag, ser det vackra oavsett var och hur. Att det blir humoristiskt är bara ett plus. Denna man, kanske tittar lite extra nästa gång han kommer till bensinstationen. Möjligen då på knä, även han.
SvaraRaderaVilket härligt klipp ur verkliga livet, vilken tur att vi har naturen runt knuten, varandra ytterst oss själva och ödmjukhet och viljan att lära mera. Det är detta det handlar om, av värde och framgång i livet.
SvaraRaderaIngela
Tack för era trevliga kommentarer.
SvaraRaderaTill Stefan vill jag säga att mitt skriveri kanske något kan uppfattas som att min kära hustru Ulla saknar intresse för naturens småkryp.
Så är det inte. Hon kan också ligga på knä för en snok eller en fjäril.
Men!
I hennes fall är det väl mera:
"Rätt sak på rätt plats som gäller".
Gebbe