Vädret är gudomligt idag, trots viss vinterstämning. Solen skiner från en knallblå himmel, luften är stilla och i solen är det nästan svettigt under vintermössan. Väldigt många människor har upptäckt detsamma och P-platsen är full av besökare. Offentlig ringmärkning pågår med trogna Adam, Lotta och Athena. Inne lyser Naturums trevliga personal av glädje och meddelarlust.
Obs-tavlan är full av dagens fågelnotiser. Precis som sig bör den 1 april anländer just nu mängder av fåglar varje dag fastän isen ligger tunn och klar över större delen av sjön. Men utanför vassen är stora råkar öppna och de är alldeles packade med sjöfåglar: sothöns, brunänder, skrakar, viggar, knipor, gäss och svanar. Till skylten där inne kan jag bidra med en liten flock krickor som precis anländer.
Vårvattnet är, efter de stora mängder snö och regn som våren bidragit med, så högt att de yttersta fundamenten till Naturum står fotsdjupt, vilket bådar mycket gott inför sommarens strandängsprakt.
Utanför Naturum finns infrusna stråk av driftränder. Efter lite sökande hittar jag ett tiotal nyanlända sädesärlor som jagar mat just där. De är på insektsjakt och efter vad jag kan se, plockar de flitigt i sig av allehanda tinade flugor och andra småkryp.
Jag får besked av Viktor Bridal, som smitit ifrån arbetet inomhus en kort stund, att man just fått meddelande om en skärpiplärka.
- Jag tror att jag har sett den, svarar jag, därborta på driftranden vid bryggan.
Väl komna dit ser vi fågeln fint i tuben. Den har en murrigt beigegrå, pilärkeanspråkslös och tämligen intetsägande dräkt med mörka ben, vilket är artsignifikant. Strupe och bröst är en aning gultonade. Adam som visar ringmärkning strax intill, tror sig veta att detta är blott det femte eller sjätte fyndet för Tåkern. Det är onekligen en raritet vi har framför oss, så jag gläds, Ulla gläds och även Victor gläds och försvinner därefter in till arbetet igen.
Ulla upptäcker två andra fåglar i närheten till skärpiplärkan och sädesärlor. Det visar sig vara två nyanlända hämplingar, ett par, där hanen börjar få ett smultronfärgat bröst genom sin vårliga brämfällning. ( Det kan jag förklara en annan gång).
Ett par hämplingar födosöker.
Senare, ut genom fönstret från Naturum upptäcker vi ytterligare tre skärpiplärkor som födosäker på isen och i driftränderna alldeles nära. Så kan vi fint studera dem. En av dem skuttar förbi en enkelbeckasin som sover vinter med näbben instoppad i ryggfjädrarna.
Studie av skärpiplärkor. En raritet vid Tåkern.
Ja, det finns mycket att se och upptäcka just nu vid Tåkern; alldeles fantastiskt är det och betydligt enklare än vanligt, eftersom vädret tvingat ner både oväntade förbisträckare och tidiga återvändare till väldig närhet för intresserade fågelskådare. Detta blir en paradox, att tråkiga vinterbakslag ofta bjuder på unika möjligheter.
Här är ett bildbevis på att den ymniga och blöta snön som föll under föregående dygn kom nästan vågrätt. Som en vit orm ringlar sig snösträngen uppför björktanan, vänd mot öster eftersom snön kom därifrån. Ostvind = snövind!
Även i morgon är Naturum Tåkern öppet. Passa på! Det blir knappast bättre än så här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar