Ikväll stannade vi kvar i skogen tillsammans med barnbarnen för lek och och bus ända tills mörkret föll och fullmånen gick upp över träden.
Choklad och lussekatter var med, så självklart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
KONSTRUNDA 2024
Min hemsida
Välkommen till min hemsida som är under löpande uppdatering med helt avgörande hjälp av min dotter Hanna.
Besök Ateljé Gebbe
Ateljé Gebbe är öppet då jag är på plats. Du är alltid välkommen men för din egen skull är det bra att ringa eller meddela mig innan.
Den gamla hemsidan
Min gamla hemsida är mycket eftersatt och allt funkar inte så bra men du är välkommen att ta del av det som finns.
En viktig händelse
Mitt bidrag till evigheten - "En stund på jorden" - konstverk i Ödeshögs gravkapell avtäcktes och invigdes i november 2018. Se vidare under bilden
Gebbe Björkman
foto: Peter Östergrens
Nobelpris - Följ historien om ett nobelt uppdrag
Under åren 2010, 2011 och 2012 har jag haft det hedersamma uppdraget att måla nobelprisdiplomen i kemi, fysik respektive ekonomi.
Svenska konstnärer
Här hittar du Gebbe Björkman i det stora nätverket "Svenska konstnärer". Välkommen att se min konst här genom att klicka på bilden
Intresserad av att köpa
Hittar du en intressant bild på min blogg, en som du eventuellt är intresserad av att köpa, så finns kanske möjligheten. Hör av dig till mig per mejl. Adressen finns i bilden ovan.
Litografier
Intresserad av ett grafiskt blad. Jag har gjort ett stort antal litografier varav flera är till salu till förmånligt pris. Notera dock att beställningsformuläret för direktköp inte fungerar. du får använda min e-post för beställning.
Rädda Vättern
Försvarsmakten hotar Vättern med omnejd. Väsentligt utökad stridsflygverksamhet planeras i detta unika område. Naturgasexploatering med så kallad frackning i alunskifferlagren är på gång. Gruvdrift mellan Gränna och Ödeshög kan bli det allra största hotet mot sjön. Det är hög tid att agera med motstånd. Läs vidare!
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Om mig
"Gamla dagboken"
Klicka på bilden för att komma till min "gamla" dagbok som omfattar tiden 19 mars 2000 - 22 februari 2009. Välkommen in!
Med barnbarnen för utomhusaktivitet - ja, livets mening står i kvällningen i eldskrift.
SvaraRaderaJo, det sprakar av mjuk magi därute i månljuset. Hej och Hopp på det nya året. Den månakvarell du gestaltar är för sinnena drömsk och vilsam. Min fascination för stjärnhimlen (en nästipp upp...) har alltid varit monumental. Tidig vår och sen höst drar den i mig som en magnet - måste ut! Ja, månen är bra fin; ursymbolen för det stora tysta, den onåbare, omöjlig att integritetskränka - så har nog människosläktet funderat i alla tider. Men så reste vi dit ändå till sist med massor av teknologi, vetenskap och en obotlig nyfikenhet. (Och längtan - efter vad?)
Utifrån jordens perspektiv i kikarens upplösning stiger bergskedjor och kratrar fram förbluffande starkt om man fokuserar blicken just i brytningen mellan det ljusa, gränsen mot det mörka - det är släpljuset, de långa skuggorna som åstadkommer det, antar jag. Det är som att vara där, spatsera omkring på månens ärrade, vanställda anlete, upprymt sparka iväg ett och annat mångrus ner i någon halvskum krater. Men mest häpna och allvarligt förskräckas - sterilt och öde är landskapet utan ens ett endaste grönt blad, inga glada, lekfulla vindar, inte en fågel ("sollapande mörtar kan man ju bara glömma"), inte ett ljud, inte ett liv. Man längtar jorden jättemycket bara genom att låtsas vara på månen. Alla som vågar borde pröva denna insiktsberikande och inlevelsefulla lek. Om inte förr så åtminstone då får viktigheten och betydelsen av förvaltartanken full konkretion: hur varsamma och aktsamma vi måste vara med allt som finns och lever på vår jord.
"Vissa lögnhalsar påstår
t.om. i vetenskapliga skrifter
att människan varit på månen
att grus hemförts.
Ingen har varit på månen.
Ingen kommer någonsin
att sätta sin fot på månen.
Månen är en juverstinn ko.
Månen kan bara handmjölkas,
så var det på Rigvedas tid
så, kommer det alltid att förbli.
Då och då vänder den sitt koöga mot oss
och undrar: blir ni aldrig otörstiga?
Detta vet varje amatörastronom
och alla som sanningen vill veta.
Werner Aspenström
Månen, 1984
(Och i evigheten ekar åtminstone ett axiom, en grundsanning. Det finns bara några få med konsensus. Nej: människan blir aldrig otörstig!).
Tack för en underbar uppföljning Thord. Med poesi och allt.
RaderaOch visst är det så, att törsten efter kunskap kommer att följa människan ända in i mörker och evighet.