10 juni - Exkursion i Christers skog.

.

Vårt traditionella tisdagsfika hamnade i Siggeryd, hos vännen Christer, idag. Han hade dukat bordet uppe på bergknallen för Lars och mig, i solen och skönheten, mitt i ängens blomsterhav och sommartrevande fågelsång och med livet fullt av surrande insekter runt omkring.
Dock var det överraskande fåtaligt med myggor vilket vi tacksamt tog emot som en generös välkomstbjudning. Till och med jag klarade mig helt utan myggstift.

Christer är en enveten och inbiten skogskarl med naturen i finrummet, och han gav oss idag möjligheten att studera och beundra ett enastående stycke svensk skog.
Den typ av skogs- och ängsmark som vi vandrade igenom är det nämligen numera brist på i dagens Sverige, de är undantag från verkligheten och visar på "gammeldags" svensk kultur- och naturhistoria, kvarlevande eller snarare återskapad endast tack vare en mans idoga och kunniga arbete.

Och jag kan inte låta bli att tänka som så, att så här borde fler små skogsfastigheter kunna skötas och jag tror bestämt att många markägare runt om i landet skulle kunna vara intresserade.
Det kräver förstås kunskap förutom intresse. Kunnandet har Christer, gedigen sådan, såsom högt utbildad skogsman. 

Visst borde det finnas en öppning i vårt land för ett ökat inslag av annorlunda skött skogsmark mitt i allt producerandet. Christer och hans samsynare skulle kunna vara förmedlarna och utbildarna! Vilken rik skogsnatur vi skulle få!
Oh! vad jag önskar att skogsstyrelsen verkligen ville utnyttja alla slumrande resurser.

Den gamla åkern.

Korskovall - ett fynd som verkligen överraskade oss.

 Rödfransad björnspinnare.

En nyplanterad skogslind. Ett av Christers många projekt. Den behöver skydd från torka och bete. Här, i lä av det gamla vindfället, blir det perfekt, säger Christer.

Andra projekt handlar om att skapa nya vattenhål här och där i skogen, att restaurera torpets ursprungliga gamla källa, att låta det sanka gränsbetet få vara kvar utan nygrävda diken trots en ekonomisk tvingande delaktighet i gemensamt dikningsföretag, aktiva åtgärder för att bevara och utöka den ursprungliga artrikedomen, trädvård i form av hamling och beskärning, framtagning av ädellöv samt hävd av ängsytor och gamla åkerhak genom lieslåtter och skogsbete..

Skogen vårdas genom plockhuggning. 

Ett litet område är nyplanterat med gran och där känner Christer att han måste förklara sig. 

- Det där har jag gjort för kommande generation unga människor, säger han. Där finns möjligheten för dem att plocka ut lite större volym timmer av  t ex ekonomisk eller praktisk anledning och det finns ändå kvar utrymme att lämna merparten av gårdens övriga skog intakt.

Ängsblåvinge.

"Äkta" nattviol trivs, till skillnad från grönvit nattviol som vi också hittade många av, på de torraste partierna av ängen.

Rutig buskmätare såg vi många av.

Slåttergubbens hobbar finner vi här och där men ännu ingen i blom.

En prydlig pärlemorfjäril som tyvärr inte är så prydlig längre i sin slitenhet. Den har säkert levt en månad redan.

En av mina ögonstenar - Ögonpyrolan - blommade med ett femtontal plantor runt ett kärrhål i den mörkaste delen av skogen. Den symboliserar verkligen ett ljus i mörkret.

När vi nu vandrade runt i Christers skog noterade vi naturligtvis också en hel del fåglar.

Överallt följde oss gärdsmygarnas sång, bofinkars och rödhakars liksom trastarnas förstås. Två olika rödvingetrastar sjöng och vid gränsbetet huserade en kull dubbeltrastar och gröngöling ropade på avstånd.

Göken gol, som alltid  sa Christer, en stenknäck hörde vi också liksom flera svarthättor, trädgårdssångare, trädpiplärka samt mesar.

Nötväckan varnade och vi hittade en häckning av större hackspett i ett grovvuxet aspbestånd.

Tack Christer för att vi fick komma och besöka din älskade skog. Det blev en verkligt givande och sommarskön exkursion.