"För att livet ska bli något mera uthärdligt bör man tro på under", skriver Cordelia Edvardson som titel på sin sista bok som kom ut i december 2012. Cordelia hann precis med denna utgåva innan hon avled den 29 oktober i en ålder av 83 år efter ett synnerligen mångfacetterat liv, även som traumatiserad överlevare ur Auschwitz koncentrationsläger.
För ett par år sedan berättade Cordelia i ett dagsverskåseri i SvD att tillkännagivandet av fyndet av den nya däggdjursarten brandmus, som jag var inblandad i, hade spelat en stor roll för henne personligen och nu läser jag att detta också bekräftas i hennes sista bokverk.
ISBN: 9789187347054
Här är den textpassage som berör ämnet:
"Visst är jag mycket av en asfaltblomma, särskilt mörka vinterkvällar när innerstadens gator glittrar och tindrar av fantastiska ljusinstallationer, folk strömmar in och ut ur pubar och restauranger och ungdomsgäng letar efter nya vattenhål. Då sänder jag en medlidsam tanke till alla villa- och radhusägare som visserligen har skogen runt knutarna - men just inte så mycket annat.
Men så en lördagsmorgon råkade jag lyssna på `Naturmorgon` i P1 och min själv- och världsbild förändrades. Jag mötte BRANDMUSEN! Ni är förlåtna om ni aldrig hört talas om brandmöss, sådana har nämligen inte tidigare funnits i Svea rike. Nu finns ett enda, ömt vårdat exemplar hemma hos Gebbe Björkman, mannen som uppmärksammade att brandmusen hittats på en fabrik i Ödeshög, men först inte vågade tro på sin lycka, utan misstänkte att det rörde sig om den mycket vanligare buskmusen.
När han beskrev sitt fynd för en expert på Naturhistoriska riksmuseet beskrev han nykomlingen som
`ett litet brunrött knyte av en husmus storlek med svart ål (streck) längs hela ryggraden. Svansen är ungefär kroppslång, den har små runda öron och pliriga, blanksvarta klotögon. Så näpen!` Jo, experten bekräftade Gebbes diagnos. Han hade hittat Sveriges första brandmus. Men för att vara riktigt säker på saken vill experten ha foto på brandmusens överläpp, den ska vara kluven. Det var den och en stolt Gebbe utbrast: Klockren brandmus!
Om utrymmet tillät skulle det finnas mycket mer att berätta om vår nya svenska medborgare brandmusen. Mina känslor berörs dock mest av det slags människor som besitter tålamod, den uppmärksamhet, ödmjukhet och blick som krävs av den som vill tyda naturens tecken. De sjunger en hymn till långsamhetens lov."
Jag tackar och bugar, Cordelia. Hoppas att du hör mig i din himmel! Jag blir stolt och glad över epiteten du ger mig. Oftast blir man ju kallad naturnörd och naturmupp istället och det är gott med omväxling.
Jag sätter in en bild på den berömda brandmusen och hänvisar till högerspalten här intill där du kan klicka dig vidare och läsa om fyndet av denna nya däggdjursart i Sverige.
Sen vill jag också passa på att ställa till rätta fakta i frågan och meddela att det var min vän Christer Ericsson som fann och tillvaratog ett antal brandmöss vid Flensteds livsmedelsfabrik vid Hästholmen vid Ödeshög, men att jag var den som artbestämde, dokumenterade, höll vid liv nästan ett år för vetenskapens skull och dessutom presenterade allt i vetenskapliga fora.
Tänk vad en liten brandmus kan betyda!
Visst krävs tålamod för att tyda naturens tecken liksom ödmjukhet och blick, men det som avgör hur naturen skall läsas av, det är kunskap. Du kan vara alldeles så uppmärksam på allt som sker i naturen, men du kan inte tyda tecknen om du inte besitter de basala kunskaperna. Du, Gebbe, läser av det som sker i naturen utifrån dina basala kunskaper, och de är stora. Du är inte allvetare, men nästan, det skall du veta.
SvaraRaderaÖland idag plus 3 och de återvändande Ringduvorna har börjat spela och glidflyga på sitt karaktäristiska sätt över Borgholm. Jag tror att de kom igår?
Koltrasten sjunger inte, men jag väntar otåligt.
Hälsningar från Ölandsvännen.
Ja t.ex. att jag pga radion fick kontakt med dig till slut och fick möjlighet att fotografera den samt lära känna dig, en vänskap jag uppskattar mycket och kom därigenom själv igång med min blogg. Jag hoppas att vi kan ses till våren kanske i Tåkernvassen bland surrande trollsländor.
SvaraRaderaHa det bra vänliga hälsningar Stefan
Tack mina naturliga vänner för trogna besök och kommentarer
SvaraRaderaJa verkligen, vi ses till eller åtminstone i våren!
Idag är det en sån underbar dagsmeja att huden knottrar sig. Inga ringduvor här i Ödeshögstrakten än; först brukar skogsduvorna anlända. Det är ungefär nu! Och sen, jag vet hur fort det går när det väl lossnar.