Timmen är blå men skogen är svart. Jag anstränger mina ögon för att se men allt blir endast ett murrigt virrvarr av mörka toner mot himlens svaga ljus. Jag kompenserar istället med öronen som jag vänder mot ljudet på andra sidan sjön. Är det möjligen en kråkas svaga knarr jag hör, knappt, tre gånger och därefter ohört igen. Så oändligt svagt.
Allt är till slut så tyst att nya ljud skapas i mitt huvud, av molekyler som studsar och blod som brusar, blir till viskningar och sus mellan fantasi och verklighet?
Men plötsligt, på avstånd: "kjuuk ... kjuuk ... kjuuk ... kjuuk ... kjuuk" en metronom som slår takten för varje sekund. Jag lyssnar och gläds. Det var till just detta jag längtade.
Jag svarar kort och klart med samma läte och ropet tystnar samtidigt där borta. Det dröjer några sekunder bara innan en liten skugga sveper förbi i gläntan mellan de höga granarna rakt över mitt huvud, så snabbt och luddigt att jag mer känner än verkligen ser, bara för att jag vet och är beredd på att det kommer att ske.
Respektfullt tystnar jag i samma stund, och lyssnar till lätet som nu kommer från grantoppen där uppe, nära, mycket nära alldeles tydligt och klart.
Sparvugglan ropar intensivt och dominerande. Jag ser ingenting av den, fågeln är dold av mörka grenar. Jag är bara på besök. Skogen är inte min. Det är skönt och rätt och då jag blundar bär ugglans sång min själ långt in mot evigheten.
Tillägg 27/2:
Min vän från Öland har synpunkter på det här med bokstaverade fågelläten. Se vidare under kommentarer.
Beträffande det här med att "härma" läten i text, så tänker jag följande: ingen känner igen ett fågelläte på samma sätt omvandlat i text. Ibland undrar jag om det är meningsfullt att skriva ner ett fågelläte, eftersom det aldrig kan uppfattas lika av läsaren. I de flesta fågelböcker skrivs lätena ner, jag vill ta just Sparvugglan som ett exempel:
SvaraRaderaFåglar i Sverige /Erik Rosenberg: : "tjutt tjytt tjytt tjitt tjitt tjitt, osv
Fågelguiden/bl.a. Dan Zetterström: "jook juuk jyyk jiik"
Fåglar i Europa/Lars Jonsson: "pjuh, på nära håll pjuk"
Osv, osv, .....
Inte går det att känna igen Sparvugglans läte genom dessa "lätesbeskrivningar"?
Möjligen kan man i text likna ett läte med en annan arts läte, som är "mer välbekant"?
I Sparvugglans fall liknar lätet det som Domherren låter ljuda i normalfallet - om det nu kan kallas så?
Kanske känner fler igen Domherrens läte än Sparvugglans, därför just den liknelsen.
Jag anser att fågellätena skall tas bort i all beskrivning av hur en fågel låter om det inte är en direkt inspelning av lätet. Idag finns det utmärkta inspelningar av fågelsång som är lätt att referera till. Direkt ljud, direkt upplevelse utan minsta tvekan: det du hör är autentiskt.
Men så klart, din uggla lät ju kjuk, kjuk ....
- det är en annan historia, min vän.
Ölandsvännen hälsar när vintern droppar bort från hustaken. Dagsmejan har satt in - ett vårtecken.
Varför denna kommentar, min vän? Jo, därför att du i din blogg klan flagga för att fler kan lära sig det här med fågelsång. Jag vet att det berikar alla att kunna känna igen de fåglar som sjunger i sin närhet. Fågelsång berikar och att veta vilken fågel som sitter i äppelträdet ger en större upplevelse. Äpplena på hösten smakar ännu bättre, trädet hyste ju en flugsnappare i holken, som sattes uppe för flera år sedan. Smaken är kryddad av skönsången från snapparens revirsång.
Vi närmar oss tiden för fågelsång i markerna.
Tills dess hälsar Ölandsvännen fortsatt lyssnande efter uggleläten - tiden är inne!
Jo jag håller med dig helt och hållet. Bokstaverade läten kan säkert leda helt fel och är totalt beroende på mottagarens egen fantasi. det ser man ju också, som du beskriver det hela, i hur olika fågelboksförfattatre skriver olika.
SvaraRaderaÄndå försöker man att uttrycka det där med text obeskrivbara.
Nu var det så att "min" sparvuggla inte lät kjuk, utan kjuuk. Det är skillnad det. Kan du höra den? Det lät verkligen så. Ett längre uu än u och med ett subtilt k-ljud i början.
Domherren är en bra jämförelse för den som aldrig hört en sparvuggla - helt riktigt
Nu finns ju appar med fågelläten till mobilen och flera CDs-skivor och snart är ju bokstaveringen förstås helt onödig.
Jag får tänka på saken!
Må väl
Det var länge sedan som jag hörde en Sparvuggla, det skall medges.
SvaraRaderaIgår hörde jag Domherren, det är det närmaste jag kommer den lilla ugglans läte, men kanske hör jag ett "kjuu" i strandskogen nästa gång som jag tar en promenad där. Hoppas det, och hoppas att jag får syn på den lille gynnaren.
Idag plus 8 grader här på ön. Nu droppar det från taken och snart ser jag den första vipan, hör den första lärkan och lyssnar till Koltrastens sång. Längtan är stor, tålamodet börjar tryta och våren måste bara komma.
Ölandsvännen