19 maj - Etapp 2 - Vid Stugan

.Efter att ha ägnat ett par timmars hårt arbete åt säsongens första gräsklippning, jag är förvissad om att jag är förstådd med denna innebörd, lastar jag ryggsäcken i kanoten vid kanalen och paddlar ut i lugnt vatten. Jag smyger fram, lågt och ljudlöst, tillåter knappt ens några droppar från paddeln att störa stillheten. Jag har faktiskt blivit lite av specialist efter många års vana.

Det är varmt, riktigt varmt nu, jag skulle tro några grader över tjugo och jag sitter halvnaken och låter vänsterhanden driva runt i vattnet som nästan känns badvarmt; det är så, att vattentemperaturen i Tåkern nästan följer lufttemperaturen eftersom vattendjupet är så ringa.
Mjuka tag, långsamt glider jag framåt, lyssnar till fågelsjöns alla läten och fjädermyggornas högstämda ton. Jag överraskar en räv som vilar sig vid kanten. Den skuttar iväg med höga hopp.
.
En lärkfalk jagar..
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

.

Falken som kommer in över mig cirklar runt och snappar nattsländor i sina gula klor. Den är just anländ från Afrika och undrar förmodligen över var alla trollsländor håller hus. Den får nöja sig med smått ännu några dagar.
.
Jag ser en rörelse mellan jättegröens bladknippen vid kanalkanten. Jag spejar in med kikaren och upptäcker en snok. Det är en helmörk variant. Den saknar helt nackens gula markeringar och är oljigt svart och oändligt försiktig. Tungan spelar och via kroppens vibrationssinne känner den förstås min närvaro eftersom kanoten trycker undan vattenmassa på ett onaturligt sätt. Den ligger därför blickstilla och litar på sin "osynlighet". Jag glider sakta in mot den och får ett par närbilder, innan den ger sig iväg, simmande rakt ut på vattnet.

.
Snoken simmar iväg snabbt och smidigt.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Den håller huvudet över ytan för att hålla koll på mig. Men vore det nödvändigt kunde den enkelt dyka och försvinna simmande under vattnet..

.

.

.

.

.

.

.

.

Ute i en läad vasskant ankrar jag farkosten mellan vasstrån, vänder huvudet mot solen i söder och lägger mig en stund på bottnen. Så drömmer jag mig bort från världen.

.

Jag vaknar av skäggdoppingars nära skorrande och ett par skäggmesar besök nästan vid mitt huvud. Solen har gått i moln men det är ännu varmt där nere i kanoten. Klockan har mycket egendomligt hoppat över en timme och jag paddlar lika försiktigt hemåt igen.

.

Näckrosbladen börjar lägga sig över vattnet och de första aggregaten av näckrosbaggar samlas vid stjälkinfästningen på de ännu oätna och ljusgröna solfångarna. Men de flesta bladen är ännu på väg upp genom vattnet. Det är som att kika rakt ner i ett stort akvarium.

.

Jag har lastat allt på cykeln. Är färdig för hemfärden men jag tar en sista titt vid Karnstugan, min granne, Tåkerns fältstation.

.

Ibland undrar man om meningen med små egendomliga händelser och upplevelser.

Slump, öde eller system.

Mitt i gräsmattan finner jag nämligen svampar som jag nyss har lärt känna för första gången i mitt liv, ett exemplar av den där sällsynta murklan: rund toppmurkla dyker upp framför mig.
Så märkligt!

(Se nedan under den 18 maj)

Jag går runt stugan ett varv och finner ytterligare två stycken.

Är det underligt om man undrar ibland.

.

Etapp 1 nedan och Etapp 3 ovan