Jag styr ner mot Holmen där jag stannar till vid översvämningen för att spana efter de mindre starndpipare som nyligen är upptäckta här.
Vid häckplatsen av mindre strandpipare.
Jag står länge och spanar ut över lerstranden utan att se annat än rödbenor, drillsnäppor och tofsvipor av vadarslag, tills jag ser en rörelse inte mer än tio meter framför mig. En smygande doldis rör sig ryckvis tätt efter backen bland strån och örter uppe på åkerkanten. I kikaren ser jag att det är mindre strandpipare. Då först, när jag får in den i kikaren ser jag ännu en individ som ligger blickstilla. Aha, där är ett bo.En fågel ruvar uppenbarligen. Jag drar mig försiktigt tillbaka efter att ha skjutit iväg ett par fotoskott genom telet.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Fem vinbergssnäckor förlustar sig i en sybaritisk orgie. Hanar och honor är de alla såsom det är hos sniglarna, hermafroditer alltså. De skjuter kärlekspilar rakt in i varandras kroppar. Här försiggår en frustande ljudlös lust utan like.
Jag genar över mossen även om där finns gott om spetsigt punkagrus. Längs vägrenen och i diket ser jag hundratals och säkert ännu fler vinbergssnäckor. Överallt finns de. Hitförda en gång för länge sedan av Alvastras munkar såsom varande "fisk" och därför tillåtna att ätas under fastan.
Det går. Däcken håller. Och vägen är gudomligt vacker med utsikt in över Ombergs fond och blommande fågelbär och häggar i förgrunden. Backarna är fulla av gullvivor och mandelblom och näktergalen sjunger så det knakar.
Kabblekorna blommar frodigt i diket längs cykelvägen mellan Hästholmen och Ödeshög.
Jag fortsätter bort över Uckleby och Västra tollstad till Hästholmen där jag kopplar på den asfalterade cykelvägen som går fram till Ödeshög. Vägrenen är full av alla sorter träd och buskar. Det är därför en mycket vacker väg och längs hela sträckningen går ett porlande vattenflöde fyllt av kabblekor.
Jag tar flera korta pauser, glider ner på byxbaken till vattnet för att spana efter öringyngel. Men det enda jag finner är sötvattensmärlor och bäcklöpare, inte så pjåkigt det heller, och så hela bottnen fulla av krypande husmaskar - nattsländornas inbyggda larver.
När det dunklas är jag åter hemma efter en dag full av upplevelser och motion. Jag är lycklig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar