Varför måste det vara så? Att du ska blomma till jul och endast då. Visst är det lite underligt att vi människor hela tiden vill ruta in tillvaron i fastlagda mönster och tabeller och till och med tvinga in växter i konstgjorda scheman.
Nej, protest! Detta struntar vi i amaryllisen och jag. Nu när ljuset kommer tillbaka med besked och våren nalkas för varje dag blir blomningen extra skön och välkommen att skåda i min ateljé.
Du kom från blomstring julen 2019 med tre pampiga stänglar ur en jättelök hemma hos min far i Linköping.
- Jag kan ta hand om dig, sa jag. Det är ju synd att bara slänga en sån fin knöl.
Du slingrade dig därmed tursamt ur skräphinkens öde och blev nedmyllad i vår trädgård istället, för återhämtning och sommarvila. Du grönskade dig stor och stark igen och stoppades därefter abrupt in i grovkökets mörker och svalka för paus i höstas. För en månad togs du åter ut i ljuset, fick lite vatten och började omedelbart spira på nytt.
Ynka lite omsorg och du svarar med rikedom. Så tacksamt! Alltihop lika åtgärdat som det jag nyss klagat över. Men med en annan, eljest agenda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar