När jag nu fortsätter att leta runt i fars och mors gamla fotoalbum finner jag hela tiden fantastiska guldkorn som känns så levande och fina att jag önskar berätta och presentera dem för en bredare publik än bara för den närmaste släkten.
Livet är sig likt nämligen, mer än man ibland tror och många gånger känns det som att allt kunde vara från idag, om man bortser lite från bildkvalitet och mode och jag tycker att bilderna har en bred och allmänt intressant historia som en skildring från ett sekel som nyss har flytt.
Min pappa har många gånger och allt oftare börjat berätta om sitt tidiga liv på 1940-talet, då hans och mammas gemensamma liv också tog sin början.
Fotboll till exempel, har jag fått mig ganska mycket till livs av, om laget Airon som bildades i Linköping år 1931 och fick namnet Iron (järnhård) med svensk stavning så att folk skulle veta uttalet.
Som nybliven befälselev tog han efter flytten från Ramnäs i Västmanland kontakt med klubben och blev snart en av dess viktiga spelare under en tid på 1940-talet både i bandy och fotboll.
"Ganska hård back, var jag nog", menar pappa.
Laguppställning av Airons A-lag någon gång under tidigt 1940-tal. Min far Acke Björkman står som tvåa från vänster och bredvid honom på vänsterflanken står min morbror Kalle Pettersson.
Att också kvinnor spelade fotboll redan på 1940-talet visste jag emellertid inte, och att min egen mor och en av hennes systrar gjorde det som unga kom som en total överraskning för mig.
Detta faktum upptäckte jag alltså i fotoalbumet i form av ett litet, repigt fotografi.
Jag har åtgärdat skavankerna, maskat, retuscherat och beskuret och därmed fått till en härlig bild av ett lag fnittriga unga tjejer i skön uppställning från någon gång runt 1943, allt enligt pappa.
Uppställlning av ett inofficiellt damlag i IK Airon från ca 1943.
Det var säkert genom kontakten med pappa i Airons herrlag som det hela blev till och jag tror inte att tjejlaget blev särskilt långvarigt, snart kom bebisarna varmed de unga kvinnornas öde blev cementerat. Men tidigt ute var det här laget; långt före sin tid, eller hur!
Och det gör mig extra stolt att kunna presntera min vackra mor, Valborg Petterson, sittandes på knä till höger om målvakten samt hennes syster, min moster, Ingeborg (Inga) Pettersson till vänster om målvakten. Vilka tjejer!
Kvinnor kunde förstås redan då! Självklart! Fattas bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar