Det är ett blomsterår mer än vanligt 2019, så mäktigt att det känns som av en ny dimension. Jag kan förstås inte låta bli att dra vissa slutsateser, jag liksom många andra inom gebietet, får jag väl då lov att säga.
Det började tidigt i våras med rapporter från framför allt Öland om en alldeles makalös blomning av rödplister. Bilder visade ett landskap helt färgat i karminrött och människorna undrade - vad är detta?
Under en vandring vid Isberga järnålderfält i april som Lars och jag gjorde tillsammans och som jag berättade om i min blogg (länk), noterade vi rekord av blommande backsippor.
Tiotusentals blommande backsippor.
Sen kom historien om de blommande asparna i landet. Det blev en nyhet som spred sig som en löpeld genom media och tog Sverige med överraskning och häpnad med ibland lite överdriven och felaktig information i rapporteringen.
Mogna aspfrukter.
Redan en månad innan aspfröet flög som snö över landskapen noterade jag mängder av mogna frukter i aspbestånden och jag var redo för den explosion som skulle komma så småningom, men jag måste samtidigt säga att jag aldrig tidigare hade sett något liknande.
Så tung var bördan av mognande aspfrukt att den knäckta många gamla trotjänare.
Sen har sommaren fortsatt i samma rikting, med den ena växten efter den andra i enastående blomsättning.
Vägarnas torraste renar dekoreras just nu av gul fetknopp i en överdådig rikedom.
Åkrarna runt Ödeshög, där ett stort antal unga nya jordbrukare har gått över till giftfri odling, målas just nu med en fantastisk palett i rött,gult, blått och vitt. Det är så vackert att ögonen tåras och passerande bilturister bara måste stanna för foton. Min sommarslätt är häpnadsväckande vacker.
En blommande sommarslätt.
Kornvallmon som är ganske ny i vår flora har prunkande illröda och stora blommor.
Vallmoblommorna fyller inte bara åkerkanterna. Där giftsprutan inte har passerat färgas hela skörden röd.
Konrvallmon dominerar denna åker.
Lika mäktig är den enorma rikedomen i år av blåklint i liknande åkrar.
Östergötlands egen blomma är nog en av de vackraste man kan finna och när den kommer att dominera fält som denna sommar blir följdverkan bedövande vacker, om än inte helt eftertraktad.
Blåklint - en masse!
Nya arter av växter är hela tiden på väg in i mitt landskap och det är oftast människan som hjälper till med introdukton och spridning med eller utan var avsikt.
Ja, vem har inte hört talas om invasiva arter dessa dagar - allt överdrivet enligt min egen åsikt!
Blåeld.
Bestånden av blåeld och cikoria längs E4 och andra stora transportstråk genom Östergötlands kalkrika jordmån ökar hela tiden och är snart lika rika som Ölands och Gotlands.
Dessa nykomlingar känns inte alls lika främmande som blomsterlupiner från Amerika eller ryssgubbar från Asien. Ja, ja - jag kanske återkommer till det där med invasivitet.
Föregående års svåra torka kan nog sägas vara den mest bidragande orsaken till årets rika blomning för många arter.
Blomman, den könliga förökningens fundament, triggas av svårigheter och sätter växten i beredskap att reproducera sig så rikligt som möjligt. Är döden nära gäller det att planera för nytt liv och även om förra årets torka inte vore en del av den pågående klimatuppvärmingen så hjälper denna långsiktigt till med spridning och förmering av sydliga arter över vårt nordliga land och den delen av den obehagliga sanningen är svår att inte finna skönhet i. Ja, det finns verkligen en sådan del i problematiken också, säger jag, som gärna njuter av värme och blomster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar