14 februari - Varg i hemmamarkerna

.
Det kommer att bli nattarbete framöver, det är jag nu förvissad om. Mitt bokföringsbeting som måste vara färdigt senast fredag denna vecka hotas nämligen av den ena efter den andra av naturliga nödvändigheter.

Anders Rundgren.

Jag sitter med alla fakturor och kvitton framför mig när telefonen ringer, kl är 10.30 idag den 14 februari, och det är f d grannen Anders på tråden.

"Jag såg just på Instagram att en varg har setts vid Bonderyd", säger han.

"Oj då", svarar jag. "Var det igår eller?"

"Nej, precis nu!"

Jag får telefonnumret till personen som sett vargen och drar iväg på stört. Det är inte mer än 10 minuters resa dit, rakt upp i skogen sydost om Ödeshög, mitt i mina hemmamarker så att säga och jag vet precis var upptäckaren Jerker befinner sig, så det blir så full gas som det går på isiga småvägar.

"Kom du", har han svarat. "Jag sitter i min skotare vid vägkanten. Vargen har precis passerat strax utanför hytten men jag har faktiskt redan hunnit rapportera till Länsstyrelsen och en viltspårare är också på väg hit!"

Jerker visar mig på platsen. Tydliga vargspår med långa steg och "snöskor" till fottramp går in från vägen över snön. Ingen tvivel - det är varg kan jag konstatera. Helt fantastiskt!

Jerker Lettström vid vargspåret.

"Här satt jag i min maskin", berättar han "och vargen kom lufsande längs vägen här bortifrån, tog av in över diket och kom mellan träden rakt emot mig där jag blixtsnabbt fick upp min mobil och kunde filma det hela. Den var hur nära som helst, verkade inte alls orolig trots slammer och dofter. Jag såg direkt att det inte var en hund. Den var ju hur stor som helst. Sen försvann den bakom min rygg, gjorde liksom en båge runt mig och försvann längs mina uppkörda spår"

Vargspåret är  härmed dokumenterat, som bruklig är med min lilla pillerask, som har fått en upphöjd dimension efter den senaste tidens storartade naturhändelser.

"Jag tog en film också", säger Jerker och visar mig i mobilen.

"Oj! Pust! Kan du skicka några bilder till mig! Är det OK att jag visar dem i min blogg"

"Absolut", svarar han och strax därpå plingar det till i min mobil och jag har fem stillbilder från en härlig vargvideo på plats. Varsågoda - det är Jerker som bjuder:

foto av Jerker Ingvarsson Lettström

foto av Jerker Ingvarsson Lettström

I väntan på att viltspåraren ska anlända spanar jag längs bakspår som brukligt är, för att inte störa i djurets framåtriktning och följer alltså vägen, varifrån Jerker såg vargen komma och får gå ungefär 300 m tillbaka, utan synliga tecken, innan jag finner spår vid vägkanten in mot en skogsstig, som visar att vargen har passerat här.

På den här skogsstigen tycks det som att vargen först har gått in för att därefter ha trampat tillbaka ut igen i sina egna spår.

Vid en liten stickskogsväg ser jag vargspår och stegar in där efter att ha gjort en markering med grankvistar för att viltspåraren ska hitta lättare. Både inspår och utspår finns här och min upplevelse är spontant att spåren är äldre, säkert en dag gamla.

Jag följer spårlöpan längs stigen in i skogen, Många spår av älg, vildsvin, räv och hare korsar området men vargspåret löper rakt och raskt utan stopp. Efter hundra meter skiljer sig intrampet från returspåren. Vargen har gjort en loop in i skogen. Hur lång tar jag aldrig reda på.

Där det dubbla vargspåret delar sig lämnar jag min privata bakspårning till Länsstyrelsens vargspårare för att inte förstöra eventuella fynd men jag markerar området med pilar.

Jag markerar alltså förgreningen med pilar av kvistar och lämnar området åt viltspåraren, ty jag har en känsla av att här inne i skogen, någonstans inuti spåröglan, kan det finnas bytesrester eller en daglega.
Sen går jag tillbaka och finner att viltspåraren Anders Hedström från Länsstyrelsen i Östergötland har anlänt.

Viltspåraren Anders Hedström från Länsstyrelsen har jobbat tre år med viltspårning  i Östergötland, men det var först förra vintern som det blev något drag på varg, berättar han. Lodjur däremot blir det ganska mycket av eftersom vi numera har en sju till åtta kullar i länet.

"Jag kommer just från Trehörna", berättar han. "Jag har kollat upp ett slaget rådjur och kunnat konstatera att det var frågan om lodjur. Tur att jag redan var i närheten är det förstås. Jag hade ju inte räknat med det här".

"Det syns på din tröja", säger jag, "att du har spårat med närkontakt".

"Jo just!. Det var det där lodjursslagna rådjuret", svarar han

Anders har just träffat Jerker som visat honom på spåret och även sin dokumentation i mobilen.

"Nej då", säger Anders. "Det är ju ingen tvekan om varg den här gången och nu får jag försöka ringa in det här spåret och söka efter DNA-spår i form av spillning och urin".

Anders är mycket tacksam för min hjälp med bakspårningen men när vi har gått tillbaka till spårdelningen med mina pilmarkeringar tackar jag för mig. Anders behöver vara själv för att kunna koncentrera sig. Men han lovar mig att ringa och meddela sina sökresultat.

Vilken upplevelse - mindre än en timma från "egen" varg. Hur ska jag nu komma tillbaka till den där andra verkligheten - den om bokföringens måste. Huva! 

Men allra först måste jag förstås ringa tillbaka till min tidigare granne Anders som var så snabb att informera mig och att han faktiskt tänkte på mig - bara det är värt en eloge!