Nu är Omberg ytterligare en turistattraktion rikare. Landets högsta träd finns förmodligen just på berget och uppgiften är en braskande nyhet av hög dignitet, menar Lars Frölich, Christer Wiking och Gebbe Björkman
Det började på fiket för två veckor sedan, att Christer hade med sig en artikel från tidskriften "Skogen" som handlade om att elever vid Garphyttans skogsmästarutbildning under genomgång av topografisk laserscanning funnit ett område på Omberg med unikt höga träd.
Vid senare kontroll och laserhöjdsmätning på plats konstaterade de att gruppen av träd av arten Silvergran - "Abies alba", var av cirka 45 m:s höjd och att det högsta trädet, det "härskande exemplaret" (Christers uttryck), uppmätte minst 49 meter, vilket är åtminstone 1 m högre än tidigare kända högsta träd i landet, vilket fanns i Lekvattnet i Värmland men fälldes 2003. (Hur kunde man?).
2013 gjordes en enkät bland allmänheten om det högsta kvarvarande trädet i landet varvid en gran i Skåne på drygt 44 meter utsågs som landets högsta levande träd. Flera träd på Omberg överstiger detta med råge!
När vi läste artikeln ovan (se bild 1) blev vi förstås exalterade i motsats till skogsmästareleverna som baissar fyndet. Vi menar att Omberg med alla sina unika värden av skilda slag, gör anspråk på ytterligare ett unikt epitet, att äga - Landets högsta träd. Ombergs totala värde ökar därmed väsentligt menar vi.
Igår var det så dags för oss tre kompisar att dra ut i fält.
Vi parkerade vid Hjässatorget och vandrade ner mot viltvattnet, svängde in på stigen mitt emot skogsskolan och tog oss genom terrängen fram till platsen där gruppen av mäktiga silvergranar växte.
Lars som hade rekat tidigare i veckan ledde marschen fram till de mäktiga silvergranarna som växte i ett bestånd omfattande ett tiotal stora exemplar inramade av svensk gran, enstaka lärkträd och några Douglasgranar.
Rekordträdet var gulsnitslat och runt om hade nylig röjning utförts av Sveaskog. Gruppen av träd kommer att sparas. Ursprungligen var beståndet tänkt för slutavverkning. Puh - vilket öde det hade varit.
Beroende på sin tjocklek blev trädet inte "åldersborrat", provutrustning räcker helt enkelt inte till men ett annat mindre träd i beståndet är åldersbestämt till ca 150 år gammalt och antagligen är hela beståndet av samma ålder, planterat en gång av Ombergs skogsskola.
Vi suckar av lycka, kramar trädet, undersöker och spanar uppåt mot toppen som försvinner långt upp ovanför oss i barrmassan och filosoferar runt det unika vi är med om och det historiska perspektiv trädet vittnar om.
Att ha förmånen att på hemmaplan ta en fikapaus under landets högsta träd är något som går utanpå det mesta för en naturnörd. Att säga att vi njuter är en klar underdrift.
- Undrar hur högt trädet kan bli, säger Lars. Kustgran och Douglasgran som finns i omedelbar närhet av vår jätte, når i sin ursprungliga hemort i västra USA upp til 70 - 80 meters höjd. Kanske det här trädet ännu växer, fortsätter han.
- Vi måste se hur det ser ut på avstånd, säger Christer och stegar iväg ca 50 meter bort till en glänta där vi har full insyn i trädets hela höjd.
- Kolla vilket toppskott, utropar jag, som snabbt fått upp kikaren för ögonen. Säkert minst en halv meter
Det här trädet trädet växer för fullt förstår vi, med kanske i snitt 1 meter per två år. Ergo! Om tio år kommer detta, landets troligen redan största träd, att vara ytterligare fem meter högre. Fantastiskt!
Vi befinner oss ännu bara mitt i trädets bästa tillväxtålder och återigen kan då frågan ställas, den som Lars gjorde tidigare, hur höga kan de här träden bli? Kan de bli lika resliga som i sina ursrpungsdomäner borta i USA på sikt?
Svaret har vi inte med vårt korta mänskliga perspektiv. Några av de här arterna av granar kan bli enastående gamla, 600 - 700 år, och motsvarande höga. På Omberg finns tack vare den gamla Skogsskolans experiment med främmande trädslag på berget förutsättningar för en alldeles enastående framtid och utveckling.
Vi är ju ännu i dessa träds ungdom!
På tillbakavägen ser vi rakt in mot den högsta silvergranen, jätten, och funderar en stund på vår tidigare "hemmablindhet". Hur har vi kunnat missa detta träd. Som så många gånger förut konstaterar vi att det mesta alltid finns kvar att upptäcka även i vår mest kända närhet.
Nu återstår mycket att göra angående upplysning och tillgänglighet. Vi menar i motsats till vad artikeln ovan låter påskina, att Omberg som turistmagnet härmed bjuder in till ännu en unik sevärdhet. Landets högsta träd går självklart inte av för hackor! Detta varken får eller kan negligeras. Trädet kommer att locka mängder av besökare som behöver guidas och informeras.
Några tankar vi har är därför som följer:
1. Den numera nedlagda och förskingrade fina gamla trädstigen måste omedelbart upprustas och återuppstå i förnyad form. Ombergs levande trädsamling är unik för landet; ett levande museum. Denna möjlighet till ökad satsning får inte stoppas undan i glömska och förfall.
2. Stigen skall självklart leda fram till Sveriges högsta träd och markeras ordentligt.
3. Ombergs unika samling av träd från hela världen behöver dokumenteras och följas upp samt förvaltas noggrant och vetenskapligt. I väntan på inventering av andra motsvarande bestånd på berget bör liknande avverkningsplaner stoppas.
Sveaskog har som förvaltare en stor uppgift att ta hand om Omberg och dess unika trädsamling för hela landets räkning. Resurser och tid måste satsas på detta. Mycket finns att göra!
Jag återkommer inom kort med del II
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar